furiku

Lite sent påtänkt kanske, men för er i stockholmsområdet som är sugna på lite humanistmingel så träffas vi imorgon på Nya Hatam (Kammakarg 9) klockan sju.

Senaste numret av Humanisten är för övrigt ute nu - p.g.a. smärre förseningar är det inte 1/07 utan 6/06 (hemsidan tycks inte heller vara uppdaterad ännu). Det innehåller bland annat en mycket lång och mycket intressant intervju med Jan Henningson, chef för Svenska Institutet i Alexandria. Staffan Gunnarsson står för en sammanfattning av Östersjökonferensen vi höll i höstas och Olle Häggström recenserar Bjørn Lomborgs How to Spend $50 Billion to Make the World a Better Place.

Andra bloggar om: humanisterna, humanisten

Tuff brud i lyxförpackning eller stackars barn utnyttjat av sina ateistiska föräldrar? Själv tycker jag videon är helcool, tjejen är uppenbarligen en skådespelartalang och verkar ha jätteskoj. Men självklart finns det en och annan, inte minst Bill O’Reilly själv, som ondgör sig över att en liten flicka får stå för vuxna åsikter.

Innan någon kristen som läser detta så mycket som klickar på "kommentera" skulle jag dock vilja be er tänka till ordentligt: Hur skiljer sig detta från barn som sjunger i en kyrkokör eller spelar i julspel? Det är ett barn som får uppträda med något, där de vuxna har valt budskapet. Och här är det åtminstone ingen som tvingat henne till något hon inte vill, så mycket är uppenbart.

Vad gäller själva budskapet i videon kan jag inte annat än hålla med: Våld existerar oberoende av populärkultur. Det är liksom inte ens särskilt intressant att diskutera. De få extrema människor som påstår sig inspirerats av en låttext eller ett tv-spel till att mörda kunde precis lika gärna ha inspirerats av bibeln eller en mardröm. För att en människa vars livssituation är mer eller mindre normal ska begå fruktansvärda brott krävs att något mer är fel än Eminem eller GTA.

Andra bloggar om: bill o’reilly, småbarn, religiöst våld, populärkultur

Steven Pinker skriver i TIME om medvetandets stora mysterium. Det är inte mycket att säga om artikeln annat än att den är oerhört läsvärd. Att medvetandet är vad hjärnan gör (låter så mycket bättre på engelska; the mind is what the brain does) är allmänt accepterat inom neurologin och det är nog väldigt få vetenskapsmän inom övriga delar av biologin som skulle påstå något annat. Hjärnforskningen har ju gjort det alldeles uppenbart att det vi kallar "jag" är ett resultat av miljoner nervcellers aktiviteter. Svårgripbart, men knappast omöjligt att studera.

Scientists have exorcised the ghost from the machine not because they are mechanistic killjoys but because they have amassed evidence that every aspect of consciousness can be tied to the brain. Using functional MRI, cognitive neuroscientists can almost read people’s thoughts from the blood flow in their brains. They can tell, for instance, whether a person is thinking about a face or a place or whether a picture the person is looking at is of a bottle or a shoe.

And consciousness can be pushed around by physical manipulations. Electrical stimulation of the brain during surgery can cause a person to have hallucinations that are indistinguishable from reality, such as a song playing in the room or a childhood birthday party. Chemicals that affect the brain, from caffeine and alcohol to Prozac and LSD, can profoundly alter how people think, feel and see. Surgery that severs the corpus callosum, separating the two hemispheres (a treatment for epilepsy), spawns two consciousnesses within the same skull, as if the soul could be cleaved in two with a knife.

And when the physiological activity of the brain ceases, as far as anyone can tell the person’s consciousness goes out of existence. Attempts to contact the souls of the dead (a pursuit of serious scientists a century ago) turned up only cheap magic tricks, and near death experiences are not the eyewitness reports of a soul parting company from the body but symptoms of oxygen starvation in the eyes and brain. In September, a team of Swiss neuroscientists reported that they could turn out-of-body experiences on and off by stimulating the part of the brain in which vision and bodily sensations converge.

Förutom att spöket i maskinen är borta har vi även börjat inse att hjärnan är en riktig spindoktor. Det tas inte upp i artikeln, men psykologisk forskning tyder på att våra långtidsminnen är fulla av efterkonstruktioner och rationaliseringar - mycket av det du tror har hänt hände i själva verket aldrig så som du föreställer dig. Det aktiva medvetandet är långtifrån summan av dina samlade intryck, eftersom intrycken är på tok för många för att hantera på en medveten nivå. Hjärnan försöker istället bygga ihop en bild av världen som både hänger ihop logiskt och är till någon nytta.

The brain’s spin doctoring is displayed even more dramatically in neurological conditions in which the healthy parts of the brain explain away the foibles of the damaged parts (which are invisible to the self because they are part of the self). A patient who fails to experience a visceral click of recognition when he sees his wife but who acknowledges that she looks and acts just like her deduces that she is an amazingly well-trained impostor. A patient who believes he is at home and is shown the hospital elevator says without missing a beat, "You wouldn’t believe what it cost us to have that installed."

Många människor skulle förmodligen känna sig obekväma med att inte längre ha någon själ, för att inte tala om hur svindlande tanken är att det vi upplever som vår fria vilja kanske egentligen är en efterrationalisering. En del ser detta som anledning nog att hålla fast vid en mer magisk syn på livet, om inte annat för att skydda det man kallar etik och moral, men Pinker avslutar sin artikel med att förklara varför det inte behöver vara så hemskt trots allt:

In his millennial essay "Sorry, but Your Soul Just Died," Tom Wolfe worried that when science has killed the soul, "the lurid carnival that will ensue may make the phrase ‘the total eclipse of all values’ seem tame."

My own view is that this is backward: the biology of consciousness offers a sounder basis for morality than the unprovable dogma of an immortal soul. It’s not just that an understanding of the physiology of consciousness will reduce human suffering through new treatments for pain and depression. That understanding can also force us to recognize the interests of other beings–the core of morality.

As every student in Philosophy 101 learns, nothing can force me to believe that anyone except me is conscious. This power to deny that other people have feelings is not just an academic exercise but an all-too-common vice, as we see in the long history of human cruelty. Yet once we realize that our own consciousness is a product of our brains and that other people have brains like ours, a denial of other people’s sentience becomes ludicrous. "Hath not a Jew eyes?" asked Shylock. Today the question is more pointed: Hath not a Jew–or an Arab, or an African, or a baby, or a dog–a cerebral cortex and a thalamus? The undeniable fact that we are all made of the same neural flesh makes it impossible to deny our common capacity to suffer.

And when you think about it, the doctrine of a life-to-come is not such an uplifting idea after all because it necessarily devalues life on earth. Just remember the most famous people in recent memory who acted in expectation of a reward in the hereafter: the conspirators who hijacked the airliners on 9/11.

Think, too, about why we sometimes remind ourselves that "life is short." It is an impetus to extend a gesture of affection to a loved one, to bury the hatchet in a pointless dispute, to use time productively rather than squander it. I would argue that nothing gives life more purpose than the realization that every moment of consciousness is a precious and fragile gift.

Andra bloggar om: biologi, neurologi, medvetande, hjärnan, hjärnforskning, själen

En muslimsk kvinna i Australien har uppfinnit burkinin. I ett land där en stor del av social samvaro sker på stranden blir förstås integration av människor som inte får visa någon hud extra svår. Lösningen är alltså våtdräkt med kjol.

Om det inte vore för delen som täcker huvudet skulle jag nog faktiskt kunna tänka mig att ha en sån. Gillar varken solbränna eller att synas för mycket…

Andra bloggar om: burka, bikini, burkini, australien

Lunken tipsade för ett tag sen på sin blogg om en film på YouTube titulerad "Why people belive [sic] Americans are Stupid!". Det är en både lustig och lite skrämmande samling mer eller mindre obildade (och säkert i somliga fall ganska korkade) amerikaner som glatt visar upp sin okunnighet för journalister.

Jag är dock försiktig med att tolka videon som att amerikaner generellt är dummare än andra. För det första är det inte intelligens som satts på prov utan allmänbildning, och för det andra är videon uppenbarligen extremt selektiv. Vem vet hur många intervjuer de fick göra innan de fick ihop tillräckligt med "korkade" kommentarer?

Det är i och för sig ett faktum att amerikaner ofta har mindre koll på geografi och omvärldens politik än andra européer, vilket egentligen inte är så konstigt. USA är ett oerhört stort land, det täcker en halv kontinent och har extremt få grannar. Det präglas också av en oerhörd patriotism och många amerikaner känner säkerligen att de inte har någon anledning att kunna någonting om det som sker utanför landets gränser. Men obildade människor finns över hela världen. Och jag erkänner glatt att jag själv inte har någon aning om vad Australiens statsöverhuvud ser ut eller ens heter för den delen.

Problemet, som jag ser det, med människorna i den här videon är att de snarare än att erkänna att de faktiskt inte vet svaret på de frågor som ställs, hellre hittar på något. Som om det är värre att erkänna sin okunskap än att dumförklara sig själv på tv genom att svara fel. I min värld finns det bara två tillfällen då det finns en poäng med att chansa:

1. under tentor, förutsatt att det inte ges minuspoäng
2. i frågesporter eller andra tävlingar

I alla övriga fall finns det absolut inget att vinna på att låtsas att man vet något när man inte gör det.

På samma sätt verkar flera av personerna i videon tycka att det är bättre att ha en åsikt än att inte ha en. Detta är ett fenomen jag stött på annorstädes. Själv undviker jag att bilda mig en åsikt om någonting som jag inte känner att jag har tillräckligt med information om. Ofta gäller det ekonomiska och politiska frågor, som jag ofta inte är särskilt insatt i. Och detta tycker jag är helt naturligt! Jag kan mycket om vissa saker, lite mindre om andra, och lite om en hel del. Varför ska jag ha en åsikt om sådant jag inte känner till?

I videon med amerikanerna frågas de om de håller med om att presidenten ska låta invadera ett litet land i asien. De har med all sannolikhet aldrig hört namnet på landet förut, men håller med ändå. Varför? För att presidenten alltid har rätt? För att det är bättre att säga "ja" än att säga "jag vet inte vad det landet har gjort för att förtjäna en invasion så jag avstår från att svara på frågan"?

Det är inte en synd att inte kunna allt om allt. Det är inte en synd att inte ha en åsikt i någon fråga. Och det är fan så mycket intelligentare att erkänna att man inte vet än att chansa. 

Andra bloggar om: allmänbildning, usa, dumhet, okunskap, åsikter

Olle Åhs skrev för några dagar sedan en debattartikel i VLT där han påstod att det finns "flera utmaningar för att få den ateistiska och nydarwinistiska världsbilden att gå ihop".

En är att betänka hur det kom sig att utvecklingen kunde ta språnget från livlös materia till framträdandet av växter, vilka besitter reproduktionsförmåga en egenskap som inte existerar hos materien. Samma mysterium manifesteras när utvecklingen går från växtvärlden till djurriket med alla de funktioner som där finns och som saknas på lägre utvecklingsnivåer.

Han skriver också om termodynamikens andra lag:

För vi nu, med den andra termodynamiska lagen i tankarna, över resonemanget till utvecklingen av den mänskliga hjärnan så finner vi, att trots att kaos har större sannolikhet än ordning, kan vi exempelvis genom att läsa dessa rader göra bruk av ett organ som i komplexitet saknar sin motsvarighet. Måste vi då inte erkänna närvaron av ett mystiskt X som trots allt möjliggjort utvecklingen av hjärnan tvärtemot vad den andra termodynamiska lagen ger vid handen?

Jerker Karlsson skrev ett utmärkt svar som publicerades. Mitt eget svar var tydligen något för vasst för tidningen, så jag postar det här istället:

Olle Åhs utmanar i VLT (13/1) ateister med ett antal missförstånd om både ateism och biologi. Förutom att hans missförstånd är mycket vanliga är de också grundläggande, varför jag som ateist och biologistuderande hoppas kunna reda ut dem.

Åhs frågar sig hur det kommer sig att ”utvecklingen kunde ta språnget från livlös materia” till liv. Att tala om levande och död materia förutsätter dock att det faktiskt existerar någon skillnad. Vitalistiska tankar, idén om att organismer genomsyras av någon slags livsande som bringar liv i materien, var vanliga på 1700-talet men har nu övergivits till förmån för en materiell vetenskap som faktiskt ger resultat. Om man tittar tillräckligt nära finner man att all biologi ytterst är kemi, och all kemi grundar sig ytterst i fysiken. Levande organismer besitter inga egenskaper som inte naturlagarna medger.

Åhs påstår att växter utvecklats från död materia, och att djur utvecklats från växter. Detta påstående kan endast förklaras med att Åhs skolkade från biologilektionerna i skolan, eller möjligen att han hade en omåttan oengagerande eller okunnig biologilärare (vilket egentligen vore värre). Här följer en kort biologilektion: Ett djur kan inte utvecklas från en växt, då djur och växter har väldigt olika cellulär uppbyggnad. Djur, svampar och växter har alla en gemensam anfader som varken var djur, svamp eller växt. Denna anfader delar sin härkomst med bakterierna och arkéerna. Växter, såsom varande eukaryota, flercelliga organismer, är långt mycket mer komplicerade än bakterierna, vilka förmodligen är mer lika de ursprungliga organismer som gett upphov till de fem grupper jag just räknat upp. En bakterie är inte mycket mer än en liten förpackning DNA med tillhörande replikationsmaskineri. På en ännu mindre skala finner vi virus, som i stort sett endast innehåller gener och inte själva uppvisar någon biologisk aktivitet. På vilket sätt skiljer sig ett virus från ”död materia”, annat än i komplexiteten hos dess molekylära strukturer?

Vidare tar Åhs upp termodynamikens andra huvudsats, denna otroligt viktiga men ack så missbrukade grundläggande naturlag, vilken säger att ett systems entropi (oordning) tenderar att öka snarare än minska. Den har länge och enträget förespråkats av evolutionsteorins motståndare såsom det yttersta hindret för en materialistisk syn på utveckligen. Man missar dock en fundamental del av teorin när man använder den på detta sätt, nämligen det att den gäller slutna system, d.v.s. system där ingenting varken kommer in eller ut. Jorden är inget slutet system utan har kontinuerlig tillgång till ny energi i form av strålning från solen. Den ordning som evolutionen tycks ha skapat motverkas alltså av den fruktansvärda oordning som råder i den infernaliskt glödande fusionsreaktor som är förutsättningen för allt liv. Summa sumarum går universum mot oordning och termodynamikens andra lag står oemotsagd.

Jag är fullt medveten om att det går att förena en religiös världsbild med respekt för vetenskapen. Dock skulle jag vilja påpeka att både Albert Einstein och Stephen Hawking, liksom termodynamikens andra lag, är missbrukade namn i dessa sammanhang. De har båda använt Gud som en metafor, och var/är möjligen deister, men ingen av dem tror på någon form av personlig gud (Einstein skrev till och med en uppsats om saken eftersom han redan under sin livstid flitigt citerades av religionsförespråkare som gärna ville ha honom på sin sida).

Om man, såsom Max Planck, gärna vill kalla naturlagarna för Gud står det en naturligtvis fritt att göra så. Jag, och många med mig, menar dock att detta epitet varken tillför något förklaringsvärde eller något personligt värde, och avstår därför från en sådan panteistisk syn på världen. Möjligen kan man hävda att ”Gud” är bättre än ”naturlagarna” eftersom det går fortare att säga.

Det mest grundläggande missförståndet Åhs ger uttryck för är dock detta att det på något sätt skulle vara ett obligatorium att ha en förklaring på allt. Jag vet inte varför naturlagarna är vad de är, jag vet inte hur universum kom till och jag kan inte redogöra för exakt hur utvecklingen har skett i varje steg från en organism så liten att den inte syns till dagens ofantliga artrikedom. Men okunskap är vetenskapens drivkraft – om vi visste allt skulle vetenskapsmännen inte ha något jobb! En person med en ateistisk världsbild har accepterat att det finns luckor i vår kunskap om världen, och ser fram emot att se hur de så småningom fylls igen allteftersom forskningen fortskrider.

Andra bloggar om: evolution, ateism, intelligent design, termodynamik

Dawkins skriver i The God Delusion om hur god bibelkännedom ger en rikare upplevelse när man läser exempelvis Shakespeare. Det tvivlar jag inte på; ju mer man kan om ett ämne, vare sig det är literatur eller biologi, desto mer fantastisk blir upplevelsen, av böcker eller natur eller vad det nu kan vara. Vårt språk och vår literatur är ju fullpepprat med bibliska referenser och för kunskapstörstande människor är det förstås roligt att veta var de kommer ifrån.

Exempelvis undrar jag hur många som, när de tittar på Monty Python and the Holy Grail, förstår exakt vad det är som är så lustigt med Antiochs heliga handgranat.

And the Lord spake, saying, "First shalt thou take out the Holy Pin. Then, shalt thou count to three. No more, no less. Three shall be the number thou shalt count, and the number of the counting shall be three. Four shalt thou not count, neither count thou two, excepting that thou then proceed to three. Five is right out. Once the number three, being the third number, be reached, then lobbeth thou thy Holy Hand Grenade of Antioch towards thy foe, who, being naughty in My sight, shall snuff it."

Jag menar, hur många inser att det faktiskt är precis såhär åtminstone delar av bibeln är skriven? Som ett exempel, ta 1 Mos 17:9-14:

Vidare sade Gud till Abraham: "Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled. Förbundet mellan mig och er och dina ättlingar skall ni hålla på detta sätt: ni skall låta omskära alla av manligt kön. Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er. Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt. De skall omskäras, både slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt. Så skall ni ha mitt förbund på er kropp som ett evigt förbund. Men en oomskuren, en av manligt kön som inte har fått förhuden bortskuren, han skall utstötas ur sitt folk: han har brutit mot mitt förbund."

Man tycker att det hade räckt med något i stil med "Alla män skall omskäras när de är åtta dagar gamla. Det är tecknet på vårt förbund." Kan någon förklara varför det är så mycket som upprepas?

Andra bloggar om: bibeln, monty python, skönliteratur

Är det inte radon så är det cancerframkallande ämnen i stekt kött. Ständigt får vi höra om nya risker vi utsätts eller utsätter oss för i hemmamiljön. Jag brukar oftast ta dem med en nypa salt (bokstavligen; salt var ju också på tapeten som en av de största hälsoriskerna någonsin, ack och ve och gud hjälpe oss), eftersom jag vet att media har en tendens att blåsa upp saker bortom all reson.

Det media borde rapportera är att alla ämnen är hälsofarliga i tillräckligt stor dos. Det är sedan upp till vetenskapen att ta reda på exakt hur stor den dosen är. Varför borde media rapportera detta? Hur stor är risken att man dör av till exempel vattenförgiftning?

Ja, det vet jag inte om någon tagit reda på, men tydligen är den tillräckligt stor för att det ska hända - läs: Det har hänt. Ett radioprogram arrangerade en tävling där man skulle dricka så mycket vatten man kunde utan att få gå på toaletten - priset var ett Nintendo Wii (ni kan säkert lista ut det lustiga med detta).

Problemet med överdrivet intag av vatten heter osmos och ingår inte i de flesta människors vokabulär. Om man dricker mycket vatten utan att låta kroppen göra sig av med det späder man kroppsvätskorna. När celler omges av en lösning som innehåller högre procent vatten än vad som finns inuti cellerna kommer de att suga åt sig vatten som svampar. Och vad händer sedan? Jo, de sprängs som ballonger.

Och ni kan ju tänka er vad som händer när celler i hjärnan och övriga centrala nervsystemet börjar sprängas som tusentals pyttesmå ballonger. Om ni inte kan tänka er detta kan ni ju läsa artikeln ovan.

Jag hoppas Jennifer Stranges barn fick sitt Wii. Hon dog för det.

Andra bloggar om: nintendo, wii, vattenförgiftning, osmos

Under Strecket i dagens Svenska Dagbladet behandlar Intelligent Design och det faktum att människan är väldigt ointelligent designad. Jag kan inte annat än rekommendera och applådera. Författaren Torbjörn Fagerström använder till och med mitt eget favoritexempel, munhåla och svalg:

Ta vår egen munhåla. Hos alla landlevande däggdjur fullgör den som bekant den dubbla uppgiften att vara en växelstation som både föda och andningsluft måste passera på väg till mat- respektive luftstrupen. Det är i och för sig inget konstigt med att en struktur har dubbla uppgifter, men det speciella med munhålan är att själva konstruktionen är så korkad. När våra vattenlevande föregångare bland ryggradsdjuren klev upp på land för 370 miljoner år sedan uppstod nämligen ett fuskbygge som vi lever med än i dag. Detta fuskbygge består i att matstrupen ligger bakom luftstrupen, så att all mat och dryck måste korsa luftstrupens öppning, vilket förutsätter att struplocket (epiglottis) sluter till den senare i exakt rätt ögonblick för att förhindra att maten slinker ner i fel strupe. Vi har alla erfarenhet av vad som händer om synkroniseringen av struplocket missar en smula - vi sätter i halsen, något som inte så få personer har dött av.

Hos oss människor är situationen dessutom ännu värre, ty munhålan och de övre luftvägarna har fått ytterligare en funktion - att tala. Både när vi sväljer och när vi talar måste vi temporärt avbryta andningen, genom att antingen stänga luftutbytet med lungorna (vid sväljning) eller enkelrikta det (vid tal). Vi måste alltså klara av att koordinera tre funktioner - att äta, att tala och att andas - för att undvika kvävning, allt på grund av en korkad konstruktion som uppstod hos våra avlägsna förfäder långt innan någon talförmåga överhuvudtaget var påtänkt. När vi som föräldrar tillhåller våra barn att inte tala med mat i munnen använder vi alltså en ytterst välbetänkt, men sentida, etikettsregel för att kompensera för korkad evolutionär formgivning.

Andra bloggar om: evolution, kreationism, intelligent design, biologi

Världens största blomma, som finns i sydostasiens regnskogar, har man nu lyckasts placera in i växternas komplicerade släktträd. Förvånande nog är Rafflesiaceae närmast släkt med en grupp växter som är kända för sina pyttesmå blommor.

The botanists believe that about 46 million years ago, the plants’ blooms began to evolve at an accelerated pace.

They estimate the flowers developed from a minute 2mm (0.08in) up to their enormous size during this period.

Värt att notera: världens största blomma en parasit som saknar både blad och rötter. Och den stinker ruttet kött.

Andra bloggar om: blommor, fylogeni, parasiter