Fysikavundsjuka eller fysikarrogans?
En färsk post på den eminente PZ Myers blogg Pharyngula handlar om hur den biologiska vetenskapen misshandlas i fiktion i större utsträckning än fysiken. Den sedvanligt långa diskussionen som tagit vid handlar till stor del om den ständiga konflikten mellan biologer och fysiker. Fysiker är ju nämligen lite förmer än biologer.
Hierarkier finns nog inom alla branscher och ju närmre man tittar desto mer intrikata är konflikterna. Neurokirurger är högre stående varelser än hjärtkirurger, alla läkare som skär i människor är bättre än de som bara tittar och petar lite, och alla läkare står över tandläkare. Trumpet- och violinsolister är tjusigare än andra musiker, och alla solister är finare än ensemblemusiker. Astrofysiker är smartare än alla andra fysiker, teoretiska fysiker är förmer än ingenjörer, all fysik är bättre vetenskap än biologi, och endast naturvetenskap är sann vetenskap - samhällsvetarna får låna ordet på nåder.
Exakt hur arroganta personer inom olika discipliner är varierar nog, men strömningarna är tydliga och ej att förneka.
Diskussionen på Pharyngula är en intressant inblick i olika människors resonemang. Vissa vidhåller att fysik är en mer fundamental och framförallt mer robust vetenskap än biologi, och därmed mer sann. Somliga går till och med så långt som att påstå att all biologi går att härleda från fysiska grundprinciper, vilket de som faktiskt är biologer naturligtvis tycker är goja. Några biologer kommer istället från andra hållet och påstår att fysik är så grundläggande att det rent av är simpelt och trivialt, medan biologin som vetenskap är fruktansvärt stor och komplex. Och sen finns de som helt enkelt gör ett försök att lugna ned extremisterna - vi sysslar ju alla med vetenskap, låt fysiker vara fysiker och låt biologer syssla med biologi. Kan vi inte bara komma överens om att hålla oss till våra respektive områden?
Det är vad jag skulle önska; samexistens med ömsesidig respekt och erkännande. Och att vi håller oss borta från att kommentera varandras vetenskaper utan att ha läst på ordentligt först - inget gör mig mer irriterad än fysiker som påstår att evolutionsteorin är felaktig, eller biologer som tycker att kvantfysiken måste vara fel därför att den är obegriplig. (Som Niels Bohr sa, "Anyone who is not shocked by quantum theory has not understood it." Jag erkänner villigt att jag tillhör den kategorin.)
Sedan kan vi gärna mötas och diskutera världens storhet med varandra. Det gör jag och min pojkvän, som till hösten börjar studera fysik på Oxford, hela tiden. Han var för övrigt en typisk fysiksnobb när jag först började chatta med honom, och kom med ständiga gliringar om hur min favoritvetenskap knappt är någon vetenskap alls. Genom att ha lärt känna mig och därmed utökat sin egen kunskap om biologi har han gjort en helomvändning.
Vi har insett att vi båda egentligen är fascinerade av precis samma sak: Universums sammansättning och funktion (eller, som Sven Yrvind uttryckt det, "systemet som ligger till grund för hur allting fungerar"). Men medan han närmar sig ämnet på den mest fundamentala nivån, föredrar jag att titta på de mest komplexa fenomen vi känner till. Båda våra områden är riktiga och viktiga vetenskaper, och vi har stort nöje av att utbyta teorier och faktoider.
Men en sak var vi överens om från början: Både fysik och biologi är bättre vetenskaper än kemi…

Får mig att börja fundera - den där uppdelningen i olika vetenskapsområden är ju (som så ofta när det gäller mänskliga gränsdragningar) en förvisso praktisk - men inte helt självklart vetenskapligt motiverad uppdelning.
Jag anser nog egentligen att vi borde lägga oss i varandras vetenskapsområden mer än vad som sker idag - ska nog utveckla det vidare i en egen bloggpost tror jag… (när jag har tänkt färdigt dvs.)
Kommentar av Harald Cederlund — 070701 @ 16:16
Harald, Ja, det vore intressant. Jag tycker erfarenhets- och informationsutbyte är jättebra, det jag är emot är “sakkunnigutlåtanden” från personer som de facto inte är sakkunniga. Som fysikprofessorn i england som påstod att evolutionen bryter mot termodynamikens andra huvudsats… Så ja, visst kan vi lägga oss i varandras vetenskapsområden, men det måste ske på ett konstruktivt sätt och i dialog snarare än “statements”.
Kul att jag fått någon att börja fundera om något!
Kommentar av furiku — 070701 @ 16:45
“Det är vad jag skulle önska; samexistens med ömsesidig respekt och erkännande. Och att vi håller oss borta från att kommentera varandras vetenskaper utan att ha läst på ordentligt först…”
Kan det tänkas att den önskan även omfattar humanvetenskaperna och därmed även till exempel teologin?
Kommentar av PatrikP — 070702 @ 10:40
sålänge det finns yttrande frihet ska man kommentera andras vetenskaper, frågan är på vilka yttrande ska man tro…
Kommentar av joanna — 070702 @ 11:48
Jag noterar dock att fysik och biologi misshandlas inte tillnärmesevis lika mycket som arkeologi i underhållningsbranchen.
Kommentar av Nihonshu — 070702 @ 11:56
Arkeologi och arkeologer på film, med tomtar som knackar sig in i gravar i jakt på artefakter - är allt annat än i närheten av verklighetens strata-dokumentationer av stolphål och sotlager.
.
Min lärare i arkeologi gav en rätt skön analogi om just hur lite folk fattar om arkeologi - sätt en arkeolog vid en gravhög och han kommer genast börja gräva upp marken RUNT gravhögen i jakt på spår av mänsklig aktivitet. Att förklara för en amatör varför gravhögen i sig oftast är av sekundärt vetenskapligt intresse går bara liksom inte.
Kommentar av Nihonshu — 070702 @ 11:59
PatrikB, Jag är inte säker på vilken nytta man har av att kombinera humaniora med naturvetenskap (utom att humaniora säkert har stor nytta av att använda sig av vetenskapliga metoder
) så jag kan inte riktigt svara på frågan. De försök till att dra slutsatser från en vetenskap till en annan har svjv varit mer eller mindre katastrofala hittills; se bara på den politiska socialdarwinismen. Socialvetenskap är för mig väldigt nära förknippat med ideologi, och naturvetenskap måste hållas långt borta från ideologier…
joanna, Nja, alltså, bara för att man har RÄTT att göra någonting betyder inte att man BÖR göra någonting. Jag har naturligtvis RÄTT att påstå att kvantfysik är korkat, men det betyder inte att jag SKA göra det - jag har ju ingen aning om vad jag pratar om när det gäller kvantfysik, alltså vore det väldigt dumt att yttra mig om saken.
Nihonshu, Visst misshandlas arkeologin ordentligt, men nog är det ändå VANLIGARE med fysik och biologi i filmer och tv-serier än arkeologi?
Kommentar av furiku — 070702 @ 12:07
Furiku: Det är möjligt japp.
Kommentar av Nihonshu — 070702 @ 19:32
Nu har jag skrivit lite grann på temat. Du hittar mitt inlägg här.
Kommentar av Harald Cederlund — 070703 @ 23:12
Tycker du har helt rätt i din observation att det finns en rang inom vetenskaper. Till exempel har jag självt känt hur min status har ökat efter att jag bytt från Samhällsvetenskapliga till Medicinska fakulteten. Jag måste också erkänna att jag till viss del tycker att forskningen inom “grundämnen” är bättre eller viktigare, vilket var en av anledningarna till varför jag föredrog neurofysiologi. Inom psykologi och ännu mera sociologi finns det en hel del okända faktorer och eftersom jag är mycket reduktionistisk i mitt tänkande attraherade det mig att ha förklaringmodeller på ett molekylärt plan.
Jag tänker också på den period i Sveriges historia då sociologi var det heta ämnet och där det fanns tusentals doktorander inom detta område, till synes utan några stora resultat som skulle motsvara insatsen.
Å andra sidan så känns samhällsvetenskap ofta mera intressant. Det fångade iaf mitt intresse innan jag skulle börja i Lund. När jag pratar om min forskning nu är det få som förstår, ett problem jag inte hade under tiden på psykologen.
jaja, nog med spekulationer inom detta ämne…
Kommentar av Anders Rasmussen — 070704 @ 14:55
För övrigt ska det erkännas att jag ofta är avundsjuk på fysiker som i princip aldrig behöver syssla med statistik eftersom deras teorier ger så exakta prediktioner…
Och på tal om fysik måste jag passa på att rekommendera den här föreläsningsserien i fysik:
http://webcast.berkeley.edu/course_details.php?seriesid=1906978397
Kommentar av Anders Rasmussen — 070704 @ 14:59
Anders, Jag känner med dig! Jag har oerhört svårt för statistik själv och känner en viss bävan inför min önskade yrkesbana då den trots allt med största sannolikhet kommer att inbegripa massor av statistik.
Jag har dock aldrig tyckt att samhällsvetenskap verkat mer intressant. Kanske är jag fördomsfull men den mesta samhällsvetenskapliga forskning jag sett verkar hemskt ovetenskaplig. De jag talat med som studerat samhällsvetenskapliga ämnen på universitetsnivå kommer med idel skräckhistorier om hur de inte bara tillåts utan förväntas lägga in egna värderingar i sina studier. Jag är sådledes mycket misstänksam, inte mot samhällsvetenskapliga ämnen som sådana, utan mot hur man faktiskt bedriver forsknignen… Men mina misstankar är säkerligen grundade i ett stort mått arrogans och bygger som sagt på anekdotisk evidens, så jag är den första att erkänna att jag inte direkt har torrt på fötterna i frågan.
Kommentar av furiku — 070704 @ 15:09
Min erfarenhet av samhällsvetenskap är väldigt blandad. En av de värsta kurserna jag har tagit tycker jag, var grundkursen i kriminologi som i mitt tycke var flummig och extremt fattig på empiri. Min handläggar brukar berätta för mig om då han läste sociologi och hur fruktansvärt det var att läsa böcker som totalt saknade empiri…
Det är också sant att man tillåts att lägga in mycket mera egna åsikter, och forskningsformen är tyvärr inte särskilt stram. Hörde nyligen om en doktoran i genusvetenskap som hade skrivit sin avhandling i form av en dialog. Låter ju häftigt och roligt och jag kanske är traditionell, men jag tror inte på den formen, vetenskap kan inte se ut hur som helst.
Dock tycker jag att det finns bra forskning också. De personer på psykologen som jag har jobbat med har jag stor respekt för, och de unga forskarna där har, tack och lov, inte heller någon respekt för exempelvis Freud.
Kommentar av Anders Rasmussen — 070704 @ 15:32
Furiku: Angående: “Jag är inte säker på vilken nytta man har av att kombinera humaniora med naturvetenskap…”
Hmm… Även om min första fråga inte handlade om huruvida man kan kombinera dem eller inte väckte ditt svar en rad tankar. De två - natur- och humanvetenskap - lever redan i symbios med varandra. De har alltid levat sida vid sida och korsbefruktat varandra. Det är inte nödvändigt att se dem som varandras motsatser, mer konstruktivt är att se dem som kompletterande varandra.
Det är till att börja med inte möjligt att ägna sig åt naturvetenskap utan att samtidigt röra sig i de humanvetenskapliga domänerna. Två exempel: Det är inte möjligt att uttrycka något naturvetenskapligt alls utan att språk nyttjas på ett eller annat sätt - genast är man inne på lingvistikens och språkfilosofins område med alla dess olika aspekter på till exempel hermeneutik. Det är heller inte möjligt att bortse från att naturvetenskapens olika anspråk i varierande grad är beroende av en förståelse av vad t.ex. ontologi, epistemologi och ideologi är för något - vilka inte är möjliga att tala om utan att förhålla sig till de olika filosofiskt formulerade aspekterna på respektive begrepp. En naturvetenskaplig hållning är ihålig om den inte inkorporerar och relaterar till ett varierande antal humanvetenskapliga discipliner som grundlägger förståelsen av hur människor förnimmer och relaterar till sin omgivning och tillvaro.
Det är samtidigt heller inte möjligt att ägna sig åt humanvetenskap utan att naturvetenskapens landvinningar räknas med. Ett möjligen banalt exempel kan vara att det inte är möjligt att studera och förstå demografiska förändringar i befolkningar utan att förståelsen av naturvetenskapens landvinningar inom till exempel medicin räknas med. Likaså påverkas förstås de humanvetenskapliga formuleringarna av hur människor relaterar till de berikade, förändrade och fördjupade beskrivningarna av verkligheten som växer fram ur det naturvetenskapliga arbete som pågår. En humanvetenskaplig hållning är ihålig om den inte bejakar och relaterar till den världsbild som konstrueras och omkonstrueras av naturvetenskapen.
Paul Ricoeur formulerar det väl i sina essäer “Förklara och förstå, Text - handling - historia” och “Hermeneutik och ideologikritik” (s. 65-98 respektive s. 99-166 i Från text till handling utgiven på Brutus Östlings förlag 1993). Den exkluderande dikotomi mellan naturvetenskap och humanvetenskap, som jag tycker att du formulerar, går enligt Ricoeur tillbaka på 1900-talets början och Diltheys utläggningar om det åtskiljande gapet mellan naturvetenskapens “förklara” och humanvetenskapens “förstå”. Ricoeur argumenterar väl för att en ömsesidigt exkluderande dialektik mellan “förklara” och “förstå” är betydligt mindre fruktbar än den syntes av begreppen som inte bara är möjlig utan också önskvärd och nödvändig. De båda begreppsvärldarna är och förblir beroende av varandra, att sätta dem som varandras motsatser minskar möjligheterna att formulera en rik och nyanserad förståelse av existensens tillvaro. Rekommenderad läsning.
Angående: “… naturvetenskap måste hållas långt borta från ideologier…”
Det är inte möjligt att hålla naturvetenskap långt borta från ideologier. Ricoeur definierar ideologi: “i betydelsen av en kunskap som påstås vara intresselös och som tjänar syftet att dölja ett intresse genom en rationalisering” (s. 131 i Från text till handling). Med den förståelsen av ideologi som utgångspunkt vederlägger Ricoeur mycket konstruktivt alla anspråk på att formulera en ståndpunkt som menas stå vid sidan av eller utanför varje form av ideologi - och som därmed gör anspråk på att vara mer “objektiv” än någon annan ståndpunkt. Varje ställningstagande - oavsett vad det gäller - är ideologiskt förankrad. Så är till exempel din uttalade utgångspunkt att någon gud inte existerar ett ideologiskt ställningstagande som i sin tur påverkar varje annat ställningstagande som du gör, vilket är helt i sin ordning. Vi står alla upp över öronen i ideologiska konstruktioner, vilka vi ofta uppfattar som självklarheter. Det angelägna är att göra sig medveten om att olika ideologiska konstruktioner de facto ligger till grund för varje ställningstagande samt att kritiskt förhålla sig till dessa.
Det språk vi nyttjar till vardags är ett åskådligt och enkelt exempel på den mest elementära formen av ideologisk konstruktion. Bara det faktum att du och jag kommunicerar via texter på svenska lägger ett fundament för de ideologiska ramar inom vilka vårt tankeutbyte sker. Vi har en definierad uppsättning av ord att använda oss av, till vilka betydelser och semantiska fält är kopplade, och vi använder dem med en anmärkningsvärd självklarhet. Den tysta kunskap som finns förankrad i och relaterad till vårt språk är den yttersta förankringen av den ideologi som förenar oss. Förenade den oss inte skulle vi inte alls förstå varandra. Naturvetenskapen är - tillsammans med alla andra gemensamma mänskliga projekt - helt beroende av språket och därmed beroende av, förankrad i och påverkad av den stora mängd ideologier som likaledes är beroende av, förankrade i och påverkade av språket. Dessutom påverkar ideologier och språk varandra åt båda håll vilket gör att naturvetenskapens språkliag grund påverkas av en väldig massa andra saker än naturvetenskapen själv.
“Vetenskap” eller “vetenskaplighet” existerar bara som språkliga - och därmed som ideologiska - konstruktioner. De framstår som objektiva fakta och fristående storheter tack vare våra gemensamma förmågor att externalisera, objektivera och internalisera föreställningar. Vi relaterar till dem som vore de fysiska objekt vars existens indikeras av objektets närvaro, men de är och förblir språkliga konstruktioner utan fysisk existens. Det finns inget objektivt existerande i “vetenskap”. Kort sagt, “vetenskap” existerar som en lång rad institutionella fakta (Vars förutsättningar och konstruktioner filosofen John Searle utförligt formulerar i sin bok The construction of social reality.) Men, det betyder inte att “vetenskap” är mindre verklig eller mindre sant existerande än ett fysiskt objekt. Att “vetenskap” i allmänhet, och “vetenskaplighet” i synnerhet, i motsats till fysiska objekt, är flytande och porösa begrepp (liksom alla andra språkliga konstruktioner) omvittnas i de många olika vetenskaper och vetenskapliga uppfattningar som tillsammans med många andra ideologiska konstruktioner kommit, gått och förändrats genom historien. Men det gör som sagt inte vetenskap varken mer eller mindre verklig och sann, bara mindre definitiv och mer icke-objektiv.
Så, uppfattningen att naturvetenskap på något sätt kan stå utanför eller bredvid ideologier är ett grundläggande missförstånd. Ideologi är och förblir intimt förknippat med alla anspråk på formulerade förståelser av verklighetens ontologi och alla tillhörande epistemologier. (Apropå ditt exempel socialdarwinism är det angeläget att hålla isär begreppen “ideologi” och “metod”. Historiens misslyckade kombinationer av metoder för ideologisk samhällsimplementering är inget bra argument mot förståelsen av ideologi som den grundläggande komponent som föregår och ingår i varje formulering av ontologisk verklighetsuppfattning.)
Men, som sagt, det var inte alls det här min första fråga egentligen handlade om. Så min fråga (som nu blir tre frågor) kvarstår: Är det möjligt att från din ståndpunkt tillerkänna humanvetenskaper (som till exempel filosofi och teologi) ett existensberättigande i “samexistens med ömsesidig respekt och erkännande” tillsammans med naturvetenskaperna? Är det då möjligt för dig att från din naturvetenskapliga utgångspunkt närma dig humanvetenskaperna (som till exempel filosofi och teologi) med en hållning präglad av “att vi håller oss borta från att kommentera varandras vetenskaper utan att ha läst på ordentligt först”? Eller är humanvetenskaperna, enligt din ståndpunkt, inga “riktiga och viktiga vetenskaper…”?
(Ord som är satta inom “citationstecken” har fått citationstecken för att markera att det är begreppet som sådant som avses. Det handlar alltså inte någon form av (ned-)värdering av varken ord eller begrepp.)
Kommentar av PatrikP — 070705 @ 12:07
Ang ovan: Låt oss prisa våra sociala konstruktioner och säga ett postmodernistiskt amen.
(Ironi, med andra ord.)
Kommentar av Humanisten — 070709 @ 09:35
Furiku: Såg fram emot ett intressant tankeutbyte, men tystnadens tankar är svåra att tolka. Så, jag gissar att de tysta svaren på de tre frågorna är nej, nej och nej.
Eller, tillmäts de filosofiska frågorna helt enkelt inte en plats i samtalet om världens storhet - eller ens något existensberättigande - och därför bäst bemöts genom att tigas ihjäl?
Eller, funderar du kanske fortfarande och knåpar på tre spännande och utmanande svar?
Kommentar av PatrikP — 070709 @ 22:17
Patrik, Både blogg och kommentarsvar sköts i mån av tid och ork. Mycket långa utläggningar har tyvärr mindre chans att få svar än korta kommentarer, såsom i stort sett alltid är fallet på internet… Jag har läst igenom din kommentar ett par gånger och inte haft tillräcklig inspiration att skriva ett svar som motsvarar jobbet du lagt ned på frågorna. Förhoppningsvis får jag det men jag hoppas att du kan vara förstående om inte. Vänligen lägg inte ord i munnen på mig om jag inte orkar svara.
En sak som förvånar mig litet är att du, som ju uppenbarligen är kapabel att skriva hela uppsatser på en höft, inte gör detta på din egen blogg i större utsträckning. Har man så mycket att säga i respons på en bloggpost som du haft här är väl praxis att man postar det i sin egen blogg, så att fler kan ta del av ens tankar?
Kommentar av furiku — 070709 @ 22:38
Furiku: Förlåt, det var förstås inte meningen att lägga några ord i din mun. Jag har förstås också all förståelse för tidens begränsningar och dess prioriteringar.
Kommentar av PatrikP — 070709 @ 23:16
Kul att veta att det finns fler svennar som hänger på pharyngula. =) PZ är en av mina husgudar.
Kommentar av forsen — 070712 @ 00:56