furiku

Läser i DN om kvinnotaxi i Iran (hittar inte artikeln på webben, har någon sett den?). Som bekant lever kvinnor i många länder under apartheid, alltsomoftast med religiösa förtecken. I Iran får de åtminstone köra bil, vilket är mer än vad kvinnorna i Saudiarabien tillåts. Och i varje diskussion om Iran måste det alltid nämnas att en majoritet av deras universitetsstudenter minsann är kvinnor.

Jamendåså!

Då behöver vi väl inte bry oss om att kvinnorna måste sitta längst bak i bussen och inte får beblandas med männen. Då är det väl skit samma om de inte får klä sig som de vill. Vad är väl begränsad personlig frihet i jämförelse med den oändliga generositeten männen visat då de tillåter en att utbilda sig?

Nu finns det alltså ett taxibolag med mestadels kvinnliga anställda, där alla chaufförer är kvinnor och kunderna likaså (pojkar under tolv i mammas sällskap får åka med). Det låter väl trevligt? Nu kan kvinnorna åka till och från jobb och universitet i sina giftgröna taxibilar utan att oroa sig för att bli tafsade på eller våldtagna av kåta taxichaffisar.

Jag är ingen "kvinnosakskvinna", jag klarar inte att engagera mig på mer än en front i taget. Men man måste vara en idiot för att missa att kvinnotaxi inte är ett slag mot patriarkin. Man åstadkommer med segregerad taxi två saker: 1. Man lindrar ett symptom av kvinnoförakt, genom att helt enkelt förhindra de oförbätterliga männen att komma i kontakt med kvinnorna, istället för att tvinga dem att ändra sig, och 2. Fördjupar apartheiden, ökar klyftan mellan kvinnor och män tills folk faktiskt kommer att tro att vi kommer från olika planeter.

Det är nästan så att jag börjar kalla mig feminist. 

Andra bloggar om: iran, feminism, sharia, kvinnoförtryck, apartheid

Trädkryparen (Certhia familiaris) är en liten brun fågel som man troligtvis inte ens lägger märke till om man inte har ett ordentligt naturintresse redan. Den är brunspräcklig som en gråsparv på ryggen och vit på magen, och kryper uppför lodräta stammar på jakt efter småkryp att mata ungarna med.

På mina föräldrars tomt hade en trädkrypare boat i en rutten björk som spruckit och ungarnas utveckling kunde följas noga - fast man blev utskälld efter noter av modern när man närmade sig boträdet.

Kortet är taget endast ett par dagar innan ungarna lämnade boet, för någon vecka sedan. De hade duniga tofsar på huvudena (syns som suddigt grått) och näbbkanterna var som synes fortfarande kycklinggula. Fågelungar stimulerar sina föräldrar att ge dem mat genom tydliga signaler; ett stort rött gap med gula kanter och höga skrik.

Att små sångare matar upp gigantiska gökungar, ett minst sagt slitsamt bestyr som man tycker att de borde överge självmant, beror på att gökungens enorma gap är ett s.k. superstimulus. På samma sätt har människan en svaghet för socker som gör att vi ofta äter mycket mer godis än vad vi vet att vi borde - vi kan helt enkelt inte låta bli, eftersom vi har utvecklats i en värld där socker var en bristvara och något man kastade sig över när man fann det.

Teoretisk kunskap om naturen är roligast när den går att observera direkt. Förutom trädkryparen har talgoxar, blåmesar och fyra par svartvita flugsnappare (Ficedula hypoleuca) häckat på tomten. Flugsnapparnas akrobatiska konster då de i flykten fångar insekter är fantastiska att beskåda. Nu har de dock gett sig av allihop. Jag önskar dem lycka till och välkommen tillbaka nästa år.

Andra bloggar om: fågelskådning, flugsnappare, trädkrypare, biologi, naturen

1. Varför handlar över hälften av de populäraste privatbloggarna om mode? Vad är det för drift som gör framförallt tjejer intresserade av att titta på kläder, väskor och smink? Jag är uppriktigt förbryllad. Mode är verkligen fullständigt obegripligt för mig.

2. Jag sitter i egenskap av redaktionssekreterare och redigerar en artikel till nästa nummer av Humanisten, och funderar på ordet "gud". Jag försöker att konsekvent skriva gud med litet g så länge det gäller ett gudsbegrepp; en-gud-vilken-som-helst. Men när det handlar specifikt om den kristna guden så måste gud vara ett egennamn och därmed stavas Gud. Dock märker jag att det inte alltid är alldeles lätt att utröna i vilken bemärkelse man använder ordet. Spelar det egentligen någon roll, är det någon som bryr sig?

3. Varför tycks män mindre oroade och upprörda över Pro-ana än kvinnor? Eller är det bara jag som inbillar mig? Är jag överkänslig bara därför att jag är så smal att jag ibland fått frågan om jag har anorexia?

4. Alla borde läsa webserier, och då inte bara xkcd och Sinfest. Ctrl+Alt+Del har just nu en storyline om hur en av huvudpersonerna (som inte har huvudet riktigt fastskruvat) har startat sin egen religion, naturligtvis med spel (tv-, data- roll-… you name it) i fokus. Den börjar här, läs och njut.

Andra bloggar om: mode, gud, pro-ana, religion, webcomics

Metro gör ett ganska allvarligt feltramp i sin artikel om humanistisk konfirmation. Vem som sagt till dem att "konfirmander med gudstro underkänns" har jag ingen aning om - troligtvis är det helt och hållet artikelförfattarens påfund.

Christer Sturmark förklarar mer på vår hemsida.

Andra bloggar om: humanism, konfirmationsläger, humanisterna, christer sturmark, metro

En färsk post på den eminente PZ Myers blogg Pharyngula handlar om hur den biologiska vetenskapen misshandlas i fiktion i större utsträckning än fysiken. Den sedvanligt långa diskussionen som tagit vid handlar till stor del om den ständiga konflikten mellan biologer och fysiker. Fysiker är ju nämligen lite förmer än biologer.

Hierarkier finns nog inom alla branscher och ju närmre man tittar desto mer intrikata är konflikterna. Neurokirurger är högre stående varelser än hjärtkirurger, alla läkare som skär i människor är bättre än de som bara tittar och petar lite, och alla läkare står över tandläkare. Trumpet- och violinsolister är tjusigare än andra musiker, och alla solister är finare än ensemblemusiker. Astrofysiker är smartare än alla andra fysiker, teoretiska fysiker är förmer än ingenjörer, all fysik är bättre vetenskap än biologi, och endast naturvetenskap är sann vetenskap - samhällsvetarna får låna ordet på nåder.

Exakt hur arroganta personer inom olika discipliner är varierar nog, men strömningarna är tydliga och ej att förneka.

Diskussionen på Pharyngula är en intressant inblick i olika människors resonemang. Vissa vidhåller att fysik är en mer fundamental och framförallt mer robust vetenskap än biologi, och därmed mer sann. Somliga går till och med så långt som att påstå att all biologi går att härleda från fysiska grundprinciper, vilket de som faktiskt är biologer naturligtvis tycker är goja. Några biologer kommer istället från andra hållet och påstår att fysik är så grundläggande att det rent av är simpelt och trivialt, medan biologin som vetenskap är fruktansvärt stor och komplex. Och sen finns de som helt enkelt gör ett försök att lugna ned extremisterna - vi sysslar ju alla med vetenskap, låt fysiker vara fysiker och låt biologer syssla med biologi. Kan vi inte bara komma överens om att hålla oss till våra respektive områden?

Det är vad jag skulle önska; samexistens med ömsesidig respekt och erkännande. Och att vi håller oss borta från att kommentera varandras vetenskaper utan att ha läst på ordentligt först - inget gör mig mer irriterad än fysiker som påstår att evolutionsteorin är felaktig, eller biologer som tycker att kvantfysiken måste vara fel därför att den är obegriplig. (Som Niels Bohr sa, "Anyone who is not shocked by quantum theory has not understood it." Jag erkänner villigt att jag tillhör den kategorin.)

Sedan kan vi gärna mötas och diskutera världens storhet med varandra. Det gör jag och min pojkvän, som till hösten börjar studera fysik på Oxford, hela tiden. Han var för övrigt en typisk fysiksnobb när jag först började chatta med honom, och kom med ständiga gliringar om hur min favoritvetenskap knappt är någon vetenskap alls. Genom att ha lärt känna mig och därmed utökat sin egen kunskap om biologi har han gjort en helomvändning.

Vi har insett att vi båda egentligen är fascinerade av precis samma sak: Universums sammansättning och funktion (eller, som Sven Yrvind uttryckt det, "systemet som ligger till grund för hur allting fungerar"). Men medan han närmar sig ämnet på den mest fundamentala nivån, föredrar jag att titta på de mest komplexa fenomen vi känner till. Båda våra områden är riktiga och viktiga vetenskaper, och vi har stort nöje av att utbyta teorier och faktoider.

Men en sak var vi överens om från början: Både fysik och biologi är bättre vetenskaper än kemi… 

Andra bloggar om: vetenskap, fysik, biologi, kemi, arrogans