Steven Pinker skriver i TIME om medvetandets stora mysterium. Det är inte mycket att säga om artikeln annat än att den är oerhört läsvärd. Att medvetandet är vad hjärnan gör (låter så mycket bättre på engelska; the mind is what the brain does) är allmänt accepterat inom neurologin och det är nog väldigt få vetenskapsmän inom övriga delar av biologin som skulle påstå något annat. Hjärnforskningen har ju gjort det alldeles uppenbart att det vi kallar "jag" är ett resultat av miljoner nervcellers aktiviteter. Svårgripbart, men knappast omöjligt att studera.
Scientists have exorcised the ghost from the machine not because they are mechanistic killjoys but because they have amassed evidence that every aspect of consciousness can be tied to the brain. Using functional MRI, cognitive neuroscientists can almost read people’s thoughts from the blood flow in their brains. They can tell, for instance, whether a person is thinking about a face or a place or whether a picture the person is looking at is of a bottle or a shoe.
And consciousness can be pushed around by physical manipulations. Electrical stimulation of the brain during surgery can cause a person to have hallucinations that are indistinguishable from reality, such as a song playing in the room or a childhood birthday party. Chemicals that affect the brain, from caffeine and alcohol to Prozac and LSD, can profoundly alter how people think, feel and see. Surgery that severs the corpus callosum, separating the two hemispheres (a treatment for epilepsy), spawns two consciousnesses within the same skull, as if the soul could be cleaved in two with a knife.
And when the physiological activity of the brain ceases, as far as anyone can tell the person’s consciousness goes out of existence. Attempts to contact the souls of the dead (a pursuit of serious scientists a century ago) turned up only cheap magic tricks, and near death experiences are not the eyewitness reports of a soul parting company from the body but symptoms of oxygen starvation in the eyes and brain. In September, a team of Swiss neuroscientists reported that they could turn out-of-body experiences on and off by stimulating the part of the brain in which vision and bodily sensations converge.
Förutom att spöket i maskinen är borta har vi även börjat inse att hjärnan är en riktig spindoktor. Det tas inte upp i artikeln, men psykologisk forskning tyder på att våra långtidsminnen är fulla av efterkonstruktioner och rationaliseringar - mycket av det du tror har hänt hände i själva verket aldrig så som du föreställer dig. Det aktiva medvetandet är långtifrån summan av dina samlade intryck, eftersom intrycken är på tok för många för att hantera på en medveten nivå. Hjärnan försöker istället bygga ihop en bild av världen som både hänger ihop logiskt och är till någon nytta.
The brain’s spin doctoring is displayed even more dramatically in neurological conditions in which the healthy parts of the brain explain away the foibles of the damaged parts (which are invisible to the self because they are part of the self). A patient who fails to experience a visceral click of recognition when he sees his wife but who acknowledges that she looks and acts just like her deduces that she is an amazingly well-trained impostor. A patient who believes he is at home and is shown the hospital elevator says without missing a beat, "You wouldn’t believe what it cost us to have that installed."
Många människor skulle förmodligen känna sig obekväma med att inte längre ha någon själ, för att inte tala om hur svindlande tanken är att det vi upplever som vår fria vilja kanske egentligen är en efterrationalisering. En del ser detta som anledning nog att hålla fast vid en mer magisk syn på livet, om inte annat för att skydda det man kallar etik och moral, men Pinker avslutar sin artikel med att förklara varför det inte behöver vara så hemskt trots allt:
In his millennial essay "Sorry, but Your Soul Just Died," Tom Wolfe worried that when science has killed the soul, "the lurid carnival that will ensue may make the phrase ‘the total eclipse of all values’ seem tame."
My own view is that this is backward: the biology of consciousness offers a sounder basis for morality than the unprovable dogma of an immortal soul. It’s not just that an understanding of the physiology of consciousness will reduce human suffering through new treatments for pain and depression. That understanding can also force us to recognize the interests of other beings–the core of morality.
As every student in Philosophy 101 learns, nothing can force me to believe that anyone except me is conscious. This power to deny that other people have feelings is not just an academic exercise but an all-too-common vice, as we see in the long history of human cruelty. Yet once we realize that our own consciousness is a product of our brains and that other people have brains like ours, a denial of other people’s sentience becomes ludicrous. "Hath not a Jew eyes?" asked Shylock. Today the question is more pointed: Hath not a Jew–or an Arab, or an African, or a baby, or a dog–a cerebral cortex and a thalamus? The undeniable fact that we are all made of the same neural flesh makes it impossible to deny our common capacity to suffer.
And when you think about it, the doctrine of a life-to-come is not such an uplifting idea after all because it necessarily devalues life on earth. Just remember the most famous people in recent memory who acted in expectation of a reward in the hereafter: the conspirators who hijacked the airliners on 9/11.
Think, too, about why we sometimes remind ourselves that "life is short." It is an impetus to extend a gesture of affection to a loved one, to bury the hatchet in a pointless dispute, to use time productively rather than squander it. I would argue that nothing gives life more purpose than the realization that every moment of consciousness is a precious and fragile gift.

Jag har själv alltid ansett att medvetandet intet annat är än en samlingsbeteckning för alla mentala akter, såsom tankar, känslor och förnimmelser, vilka i sin tur består av neurofysiologiska processer. Därför gläder det mig att nu för första gången få höra talas om Pinker. Jag kommer säkert att läsa mera saker av honom!
Kommentar av Grottis — 070123 @ 05:42
Ingen fri vilja….jo jag har länge väntat på en teologisk utläggning i denna riktiktning:) Sturmark har ju kämpat sig blå för att försvara den…och att förneka den skulle givetvis vara en mycket enklare lösning som dessutom löser ännu ett problem för föreningen humanisterna; den objektiva moralen….vilket även leder till att människans värde måste förkastas…..hur skulle någons människovärde kunna vara kränkt? om ingen har frihet? och faktiskt inte haft möjlighet att handla anorlunda.
Kommentar av Nineve — 070123 @ 09:19
Intressant artikel. Det finns dock, vill jag mena, vissa svårigheter. Relationen hjärna-medvetande är som du skriver väl känd och någon substansdualism är det få som tror på. Dock tycker jag inte att det verkar som någon redogörelse görs för hur medvetandet är möjligt, och hur något singulärt kan vara samma sak som ett flertal och hur detta kan ha fysikalisk verkan. Man kan nog förkasta substansdualismen, men mysteriet är knappast upplöst bara därför. Identitetsteorin (att hjärnan och medvetandet är samma sak) har också vissa problem. Till exempel det om multibel realiserbarhet, det vill säga: Om A är samma sak som B, kan inte C vara samma sak som B utan att också vara samma sak som A. Betänk då att det finns olika hjärnor i naturen, men att vi ändå (som Pinker själv skriver) anser att dessa kan känna rädsla, hunger och så vidare. Och hur löser man det utan att separera medvetande och hjärna åt?
Kommentar av Tobias Malm — 070123 @ 12:17
respekterar att furiku är en konsekvent ateist och därmed tänker på att det mystiska fenomenet fri vilja inte heller kan finnas om inte själen o Gud finns.
Fri vilja är ett mycket mystiskt begrepp. Det genomsyrar samhället (med straffsatser & belöningar), men man vet alltså inte riktigt vad det är. Vad är det som sätter igång den berömda elektronen som går från en neuron till nästa, coh framför allt: VARFÖR börjar den röra på sig?
Kommentar av z — 070123 @ 13:55
Grottis, Pinker är bra. Det finns en anledning till att jag döpt en av mina råttor efter honom.
Nineve, Jag förstår att du inte är humanist om du har problem med de där frågeställningarna. Tur att vi som faktiskt är humanister inte har det, annars skulle vi väl vara tvungna att konvertera.
Tobias, Jag förstår faktiskt inte riktigt ditt resonemang. Varken jag eller Pinker har sagt att medvetande = hjärna. Medvetandet är vad hjärnan gör, det är ett resultat av hjärnans aktivitet. Det är mjukvara. Att säga medvetande = hjärna är som att säga Windows = dator. Medvetandet är absolut beroende av hjärnan, så mycket är uppenbart. Och det är väl inte så himla konstigt att anta att varhelst det finns en aktiv hjärna som liknar vår finns det någon form av aktiv mjukvara? På samma sätt som man kan anta att alla fungerande datorer som uppvisar den typen av aktivitet som vi vanligtvis associerar med en typ av mjukvara förmodligen har någon variant av den mjukvaran i sig.
z, Jag har faktiskt ingen egentlig åsikt om fri vilja. Problemet som jag ser det är för det första att fenomenet knappt går att definiera, för det andra att det inte går att lösa - vi kan ju aldrig bevisa att någonting hade kunnat ske annorlunda.
Vad gäller hur neuron fungerar så tror jag du nog bör läsa på lite. Vilken berömd elektron? Nervceller transporterar signaler genom hastiga förändringar i membranpotential (d.v.s. skillnader i jonkoncentration innanför och utanför membranet). Det har ingenting med elektricitet i vanlig bemärkelse att göra. Jag kanske ska skriva en blogg om hur nervimpulser fungerar.
Kommentar av furiku — 070123 @ 15:26
Det hade varit coolt. Hade glömt en del från naturbiologiska programmet.
VARFÖR sker en viss förändring i membranpotential?
Och innebär inte joner att elektroner är inblandade (även om det handlar om impulser)?
Definitionen på en jon är väl att den har en potential att dra till sig andra joner/elektroner?
Kommentar av z — 070123 @ 15:49
Jag skulle nog säga att det verkar sannolikare att Gud finns än att den fria viljan finns. Gud kan man alltid stänga in i ett hörn någonstans, göra honom till en deisternas första orsak, så att han blir oåtkomlig för naturvetenskapen. Men den fria viljan? För att tro på en vilja som verkar fritt, d.v.s oberoende av all kausalitet, måste man då inte göra mer våld på den naturvetenskapliga världsbilden än om man tror på Gud? Man kan lika gärna tro på spöken.
Kommentar av Markus — 070123 @ 16:43
Felicia:
Sålunda är du dualist, eller rättare sagt egenskapsdualist. En åsikt som gör gällande att det går att särskilja medvetande och hjärna. Din analogi håller inte riktigt. En dator är inte medveten, en mjukvara kan reduceras till delar i en dator som på grund av input ger output (I Windows fall ett gränssnitt på en skärm). Detta är inte konstigare än att dominobrickor tillsammans kan välta en större bricka. Om nu medvetandet är en sådan konsekvens som viss hårdvara visar prov på: vart finns konsekvensen? Windows är elektromagnetisk strålning som kommer ur en skärm på grund av att ett system av signaler i datorn har det som konsekvens. Vi kan titta på Windows och se på alla delar som hjälpts åt att ge upphov till det. Vi kan reducera Windows till partikelnivå, säga om det att när skärmen får den signalen från datorn kommer skärmen att ge ifrån sig den eller den elektromagnetiska strålningen. Om nu medvetandet är mjukvara i hjärnan måste du alltså kunna peka på å ena sidan hårdvaran och å andra sidan dess konsekvens. I fallet med datorer är konsekvensen andra partiklar, ingenting konstigt med det. I fallet med hjärnan, ja, vad tusan är de där rena mentala tillstånden för något som du säger inte är samma sak som hjärnan utan dess konsekvens? Visst, du går ifrån substansdualismen i så måtto att du anser att medvetandet inte är oberoende av hjärnan, men i alla andra avseenden har du lika mycket att förklara som den kristne.
Det finns fler skillnader mellan datorer och medvetandet. En mjukvara är hur en hårdvara är beskaffad för att ha vissa givna output som konsekvens, ett medvetande är däremot en hårdvara som är något, nämligen medveten. Jag ser inte alls likheterna mellan dessa två begrepp faktiskt.
Kommentar av Tobias Malm — 070123 @ 17:31
Tobias, Ok, om du säger det så. Jag nöjer mig faktiskt med “the mind is what the brain does”.
Jag är varken neurolog, datanisse eller filosof så jag behöver inte mer än så.
Kommentar av furiku — 070123 @ 19:51
Haha, jaha. Frågan är ju dock vad sjutton det är hjärnan gör i så fall. Du får inte glömma att du inte dödat spöket i maskinen, bara kedjat fast det i maskinen.
Kommentar av Tobias Malm — 070124 @ 00:09
Tobias:
När det kommer till AI ligger problemet snarast kring synen på vad “fri vilja” är. Ett datorprogram skrivet 2006 kan inte göra mer än dess programmering tillåter - även om det faktiskt idag hos komplexa program inkluderar “se och lär” för AIn vilket inte alla känner till.
Frågan många glömmer ställa sig är: Kan verkligen människan göra det då? Göra mer än sin programmering?
Om vi är en produkt av organism och miljö är det primärt miljöns inverkan som avgör vad vi kan göra. Om alla homo sapiens har hyffsat liknande biologisk mall. En hjärna som är extremt anpassningsbar och helt inställd på “se och lär”. Så säger det oss inte ett dugg mer än att vi är komplexerare än några datorer idag - inte att det finns en logisk omöjlighet att skapa total AI - för frågan är ju felställd om man förutsätter av människans “AI” är helt fri att fatta beslut utanför programmeringen.
Kommentar av Nihonshu — 070124 @ 04:02
Har man lite tid över rekommenderar jag “A Ghost in The Machine” av Adam Lee:
http://www.ebonmusings.org/atheism/ghost.html
Kommentar av Hämnar'n — 070124 @ 04:57
furiku nej jag har inga problem med frågeställningen….Sturmark har det däremot och verkar brottas väldigt med det…därför var det väntat att problemet från ert håll skulle lösas genom det vanliga…blunda och hålla för öronen; den finns inte
Kommentar av Nineve — 070124 @ 09:26
Jag skulle villja påstå att det är ganska okontroversiellt att hjärnan skapar medvetandet, åtminstonde bland hjärnforskare (jag själv numera ibland dem). Definitionen är dock ett problem, vad är medvetande? Bilder i huvudet? Självmedvetande? Hur mäter man om någonting har ett medvetande?
Det finns en hel del hjärnforskare och AI forskare som på ett konkret plan försöker kartlägga hur vårat medvetande fungerar. Min handledare, Germund Hesslow, som också är kunnig inom filosofi, är en av dem. Han har en teori (inte allmänt accepterad sådan), om hur medvetande kan tänkas uppstå: http://www.mphy.lu.se/avd/nf/hesslow/. Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå hur ABC argument relaterar till verkligheten och vad multipel realisierbarhet egentligen betyder. Om Tobias skulle förklara detta mera konkret skulle det kanske kunne bli en mera intressant och givande diskussion.
Kommentar av Anders Rasmussen — 070124 @ 09:43
Nihonshu, fri vilja säger du. Jag tycker inte det är en så värst intressant fråga. Finns det någon seriös forskare som på allvar tror att vi har det? Jag gör det inte.
Anders Rasmussen,
ABS-argument kan man kanske kalla det. Jag skulle dock föredra att kalla det för vad det är: logisk slutledning. Om neuroprocess A är identisk med mentalt tillstånd B kan inte neuroprocess C vara identisk med mentalt tillstånd B om inte neuroprocess C också är identisk med neuroprocess A. Förstår du den logiska följden förstår du också problemet med multible realiserbarhet för identitetsteoretiker, nämligen att vi kan identifiera helt annorlunda neuroprocesser (hos delefiner eller varför inte hos artificiella neurala nätverk) och ändå säga om dessa (i alla fall om delefinerna) att de antagligen också kan känna känslor. Om nu våra känslor dock är identiska med våra neuroprocesser, ja, då blir det underligt att säga att dessa känslor också är samma sak som andra sorters neuroprocesser. En lösning är att de andra neuroprocesserna ger kvalitativt annorlunda känslor än våra, men att dessa har samma beteende som konsekvens.
Kommentar av Tobias Malm — 070124 @ 11:51
Oj. Germund Hesslow. Kontroversiell herre. Var det inte han som skrev om löneskillnader mellan könen på DN Debatt för ett tag sedan?
Förresten. Multibel realiserbarhet innebär att ett enskilt mental tillstånd (säg smärta) kan realiseras i många skilda fysiska omgivningar. http://plato.stanford.edu/entries/multiple-realizability/
Kommentar av DiscordianPunk — 070124 @ 13:50
Jo det är samme Hesslow som för några år sedan stack ut hakan, och som jag ser det, har feltolkats väldigt mycket (han har till exempel inte skrivit att löneskillnaden, om den finns, beror på biologiska skillnader mellan könen). Han har iaf hamnat i lä nu, efter att boken “könet sitter i hjärnan” kommit ut…
Om jag har förstått multibel realiserbarhet korret så är problemet att olika hjärnor kan framkalla “samma” upplevelse som till exempel smärta. Har jag fattat det korrekt? Jag antar att argumentet sedan blir att när olika hjärnor uppfattar samma sak, så måste medvetande vara oberoende av hur hjärnan ser ut?
Jag har några invändningar mot detta, vi vet till exempel inte om smärta är exakt samma sak för alla personer. Vissa är till exempel mera smärttåliga än andra, vissa känner ingen smärta alls (dessa individer dör ofta snabbt). Jag tror personligen att det kan finnas väldigt små nyansskillnader i hur olika personer upplever smärta. Dock kan man ju lungt säga att de allra flesta kan känna smärta. Detta kan ju förklaras med att alla har en hjärna som för det mesta är lik andra hjärnor. Om man sätter i nytt ram minne i en dator, eller byter processor, så är det inte längre samma dator, men den kan fortafarande räkna ut saker och ta emot kommandon.
Jag har säkert missförstått allt det här totalt, säg till i sånt fall…
Kommentar av Anders Rasmussen — 070124 @ 14:11
Förresten, discordianpunk, jag väntar fortfarande på ett inlägg som förklarar varför processen av Kafka är en bra bok. Tills dess att motsatsen är bevisad utgår jag infrån min hypotes att det är värdens tråkigaste och mest överskattade bok (kanske kan madame bovary mäta sig med den iofs)…
Kommentar av Anders Rasmussen — 070124 @ 14:24
Och Pride and prejudice… somnade efter högst 5 sidor av den boken
Kommentar av Anders Rasmussen — 070124 @ 14:25
“blunda och hålla för öronen; den finns inte”
Precis som kreationister gör…
Kommentar av l_johan_k — 070124 @ 14:51
Jag kommer ihåg den efterföljande debatten om Hesslows debattartikel, och den var minst sagt lite överdriven. Jag tror folk i allmänhet har svårt att skilja mellan det deskriptiva och det normativa. Därav alla feltolkningar.
Ja, det mentala tillståndet ifråga (smärta) verkar kunna uppstå i en dator (lite tveksamt) eller i en varelse vars biologiska struktur kan tänkas vara helt skild från vår. (Jag har hört att bläckfisken är ett sådant exempel.) Och det verkar innebära att mentala tillstånd inte kan likställas med en fysisk struktur. (Vilket skulle vederlägga vad jag tror kallas “typ-typ-fysikalism” (eller helt enkelt “typ-fysikalism”), alltså att en viss typ av mentala tillstånd kopplas till en viss typ av fysiska strukturer.) Så lyder i alla fall resonemanget. Jag orkar inte diskutera för- och nackdelar med det argumentet just nu. :O)
Jag tror att det kommer en förklaring till storheten hos Processen ganska snart. Jag måste bara reda ut några knutar först.
Kommentar av DiscordianPunk — 070124 @ 15:15
Jag fattar ärligt talat fortfarande inte - det är väl ingen människa som likställer mentala tillstånd med en fysisk struktur? Det vore ju som att säga att en radio och ett radioprogram är samma sak, eller en dator och ett dataprogram… vad någonting GÖR kan väl aldrig likställas med vad någonting ÄR? Från mitt perspektiv är medvetandet en fenotyp vi har. Varför vi har den och exakt hur den fungerar återstår att se.
Jag vet inte. Kanske är min utgångspunkt lite simplistisk för att jag inte är filosofiskt skolad. Men jag har ingen ångest för det.
Anders, Pride and Prejudice är typ den enda kärleksroman jag verkligen gillat (iofs den enda jag läst också…). Men så är jag svag för arroganta jävlar som Darcy.
Kommentar av furiku — 070124 @ 15:56
Och så en liten nitpick: Ordet “multibel” finns inte. Multipel heter det på svenska och multiple på engelska.
Kommentar av furiku — 070124 @ 16:00
Hej,
Tack för din rättelse Felicia. Multipel heter det givetvis. En enkel sak att blanda ihop.
Anders,
discordianpunk har redan sagt det mesta om multipel realiserbarhet, men jag tycker din invändning är bra och till stöd för typ-typ-identitetsteorin. Jag skulle nog säga något liknande, att två kvalitativt indentiska företeelser kanske inte kan vara samma sak som två olika kvalitativa företeelser (vilket är en logisk tautologi) men däremot kanske vad de kvalitativt olika sakerna är har samma beteendemässiga konsekvens och alltså fortfarande kan fungera som vår smärta och hunger, utan att den behöver kännas som vår smärta och hunger. Två kvalitativt olika saker kan trots allt ha kvalitativt lika konsekvenser.
Felicia (igen):
Saken är den att det under typ hela femtiotalet var en majoritet av filosofer och forskare som ansåg att medvetandet var samma sak som hjärnan, att det rådde identitet mellan å ena sidan smärta och å andra sidan vad man då kallade c-fibrer. Idag är det lite olika, många är. Med din förklaring av medvetandet har du dock fortfarande att göra reda för i stort sett allting. Vem som helst kan konstatera att det råder en korreleation mellan hjärnan och medvetandet. Frågorna som är intressanta fär vetenskapen och filosoferna är hur denna relation ser ut. Är den kausal? I så fall åt vilket håll? Är det istället fråga om en identitet mellan subjektets vittnesbörd och det vi samtidigt kan registrera i dess hjärna? Och om det inte är det, vad är det då som realiseras rent fysikaliskt när någon har ett mentalt tillstånd i form av smärta, synintryck eller hörselintryck osv? Det finns som du märker massor med olika paradoxer som hör samman med de olika svaren.
Sedan följer frågor som: hur kan mentala tillstånd orsaka fysikaliska förändringar? Vad är det som händer när en känsla får en kropp att röra sig? Kan ens medvetandet ha fysikalisk påverkan på kroppen. Och så vidare. Jag rekommenderar dig, och alla andra intresserade, att läsa den väldigt läsvänliga boken An Introduction to the Philosophy of Mind av K.T Maslin. Den har inte alls en övergripande filosofisk termologi. Maslin tycker väl i slutändan ungefär som du, men när du har satt dig in i problematiken är det nog sannolikt att du inte längre gör det.
Anders (igen):
Bra är ett subjektivt adjektiv, det är mycket ofruktsamt och försöka komma fram till huruvida processen är en bra bok egentligen. Personligen älskar jag den, men jag förstår att andra kan hata den. Allt beror på preferenser och bokens uppfyllande eller ouppfyllande av dessa.
Kommentar av Tobias Malm — 070124 @ 17:38
Tja. Man kan ju alltid peka på vad det är med Processen man gillar. Även om man då talar i termer av “bra” och “dåligt” så innebär ju inte det att man tar någon form av värdeobjektivism för given.
Förresten. Bra boktips. Vad tror du om den här antologin: http://www.amazon.com/Philosophy-Mind-Classical-Contemporary-Readings/dp/019514581X/sr=8-1/qid=1169660038/ref=pd_bbs_sr_1/103-0084348-4837422?ie=UTF8&s=books
(Om vi bortser från priset.)
Kommentar av DiscordianPunk — 070124 @ 18:36
Medvetandet: Behöver det vara något mer än en förhöjd social varseblivning? Självmedvetenhet innebär ju lika mycket att man är medveten om att andra individer med ett självständigt inre liv som att man är medveten om sig själv. Medvetandet skulle därmed helt enkelt vara ett medel för avancerad kommunikation med andra, något som möjliggör skapandet av komplexa samhällsstrukturer och som därmed gett människan en evolutionär fördel.
Kommentar av Markus — 070124 @ 18:52
Discordianpunk:
Verkar intressant.
Markus:
Det handlar inte så mycket om självmedvetenheten utan om intentionalitet som fenomen, eller medvetenhet överhuvudtaget, ett upplevande av mentala tillstånd. Detta kan inte reduceras till bara avancerad kommunikation, då det gör oss till omedvetna robotar, vilket vi oss veterligen inte är.
Kommentar av Tobias Malm — 070124 @ 20:35
Till Tobias och Discordia,
Allt de här filosofiska resonemangen ger mig huvudverk. Ofta när jag hör “ABC är inte lika med Q varför O, ergo X”, vet jag inte vad jag ska svara. Jag har inte hittat någon invändning mot den förklaring som jag gav innan på smärta. Det enda fallet i vilket två hjärnor kommer uppleva exakt samma sak är om de har exakt samma uppbygnad , och är i exakt samma miljö. Med andra ord aldrig… I sammanhanget tycker jag att det är intresant att enäggstvillingar tycks uppleva allt möjligt på väldigt lika sätt. En av mina kompisar som har en tvilling berättade detta en gång. De blev rädda av samma saker, fick samma sorts känslor etc…
Angående ordet “bra”, så tar jag gärna tillbaka det. Låt oss säga processen bara är “tråkig” (den har säkert massa intelligenta liknelser osv). Om Pride and prejudice så kan du mycket väl ha rätt furiku, jag brukade som sagt somna, så jag har nog inte läst mer än 100 sidor i den. Fruktansvärt fördomsfullt av mig, jag vet…
Kommentar av Anders Rasmussen — 070125 @ 14:45
Anders, “Allt de här filosofiska resonemangen ger mig huvudverk. Ofta när jag hör “ABC är inte lika med Q varför O, ergo X”, vet jag inte vad jag ska svara” Jag känner verkligen igen mig!
Kommentar av furiku — 070125 @ 15:37
Anders,
Jag tyckte inte din invändning var dålig, mitt försvar av identitetsteorin ser ut ungefär likadant.
Kommentar av Tobias Malm — 070125 @ 22:09
Intressant hur man kan behandla ett ämne utan att faktiskt behandla det. Frågan rör ju medvetandet självt, inte vilka mekanismer som är inblandade i mentala processer. Inte heller att hjärnaktivitet korresponderar mot mentala akter. Inte heller hur man kan trigga olika mentala fenomen & hallucinationer på artificiell väg. (inget nytt i för övrigt)
Att medvetande är hjärnans processer - allmänt accepterat? (jag skulle säga att mentala akter har en motsvarighet i hjärnans processer, inte att medvetande är..). Var då, i vilka kretsar? Privat / offentligt? Av alla specialister på neurologi? Av filosofer?
Jag orkar inte ens kommentera.
Men nåväl. Vad är då detta medvetande? Elektroner som rör sig? Elektroner som triggar processer på olika s.a.s. nivåer som gör att medvetande är det som händer i termer av systemet självt?
Måste vara en av de mest ogenomtänkta teorier som någonsin spridit sina memer på vår planet. Tänk efter; vari ligger dessa olika nivåer, dessa parter i systemet där dessa mystiska relationer uppstår, som i sig motsvarar medvetande. Är de inte just i ditt medvetande? När du tittar på en elektrisk krets; vari ligger dessa nivåer som kretsen designats enligt? I kretsen eller i ditt medvetande som konstruktör? Applicerar du inte tolkningen av nivåer på systemet som eg. är “platt”? Och när vi tänker oss skapa s.k. “intelligenta” datorerna, vari uppstår medvetande? Vilka rutiner? Eller är allt medvetet? Stenar, bord, elektriska kretsar, ditt finger som viftar i takt med musiken? Datorprogram som körs?
Forskning på hjärnan och mentala processer är oehört spännande, men det innebär inte att man kan hoppa över sakfrågor. Pinker har inte för fem öre behandlat den väsentliga frågan som också är den intressanta.
Det enda rimliga för en materialist är att sätta sin tilltro till kvantfysiska fenomen (vilket en rad kända biologer gör) - problemet då är att man då tillskriver materien andliga (i filosofisk bemärkelse) egenskaper. Och så är man där igen - även om man språkligt undviker att konstatera faktum.
Att vi således också är andliga tycks mig alltså som en långt mer förnuftig utgångspunkt än att vi bara är materiella oavsett hur denna stider med materialisters förutfattade dogmer om det omöjliga/larviga i detta. Utan att säga att vi kan göra någon reell distinktion mellan kropp & själ - dessa är förmodligen bara två s.a.s. infallsvinklar på vår existens som både kroppsliga och andliga varelser.
Kommentar av Hejhopp — 070131 @ 00:04