Olle Åhs skrev för några dagar sedan en debattartikel i VLT där han påstod att det finns "flera utmaningar för att få den ateistiska och nydarwinistiska världsbilden att gå ihop".

En är att betänka hur det kom sig att utvecklingen kunde ta språnget från livlös materia till framträdandet av växter, vilka besitter reproduktionsförmåga en egenskap som inte existerar hos materien. Samma mysterium manifesteras när utvecklingen går från växtvärlden till djurriket med alla de funktioner som där finns och som saknas på lägre utvecklingsnivåer.

Han skriver också om termodynamikens andra lag:

För vi nu, med den andra termodynamiska lagen i tankarna, över resonemanget till utvecklingen av den mänskliga hjärnan så finner vi, att trots att kaos har större sannolikhet än ordning, kan vi exempelvis genom att läsa dessa rader göra bruk av ett organ som i komplexitet saknar sin motsvarighet. Måste vi då inte erkänna närvaron av ett mystiskt X som trots allt möjliggjort utvecklingen av hjärnan tvärtemot vad den andra termodynamiska lagen ger vid handen?

Jerker Karlsson skrev ett utmärkt svar som publicerades. Mitt eget svar var tydligen något för vasst för tidningen, så jag postar det här istället:

 

Olle Åhs utmanar i VLT (13/1) ateister med ett antal missförstånd om både ateism och biologi. Förutom att hans missförstånd är mycket vanliga är de också grundläggande, varför jag som ateist och biologistuderande hoppas kunna reda ut dem.

Åhs frågar sig hur det kommer sig att ”utvecklingen kunde ta språnget från livlös materia” till liv. Att tala om levande och död materia förutsätter dock att det faktiskt existerar någon skillnad. Vitalistiska tankar, idén om att organismer genomsyras av någon slags livsande som bringar liv i materien, var vanliga på 1700-talet men har nu övergivits till förmån för en materiell vetenskap som faktiskt ger resultat. Om man tittar tillräckligt nära finner man att all biologi ytterst är kemi, och all kemi grundar sig ytterst i fysiken. Levande organismer besitter inga egenskaper som inte naturlagarna medger.

Åhs påstår att växter utvecklats från död materia, och att djur utvecklats från växter. Detta påstående kan endast förklaras med att Åhs skolkade från biologilektionerna i skolan, eller möjligen att han hade en omåttan oengagerande eller okunnig biologilärare (vilket egentligen vore värre). Här följer en kort biologilektion: Ett djur kan inte utvecklas från en växt, då djur och växter har väldigt olika cellulär uppbyggnad. Djur, svampar och växter har alla en gemensam anfader som varken var djur, svamp eller växt. Denna anfader delar sin härkomst med bakterierna och arkéerna. Växter, såsom varande eukaryota, flercelliga organismer, är långt mycket mer komplicerade än bakterierna, vilka förmodligen är mer lika de ursprungliga organismer som gett upphov till de fem grupper jag just räknat upp. En bakterie är inte mycket mer än en liten förpackning DNA med tillhörande replikationsmaskineri. På en ännu mindre skala finner vi virus, som i stort sett endast innehåller gener och inte själva uppvisar någon biologisk aktivitet. På vilket sätt skiljer sig ett virus från ”död materia”, annat än i komplexiteten hos dess molekylära strukturer?

Vidare tar Åhs upp termodynamikens andra huvudsats, denna otroligt viktiga men ack så missbrukade grundläggande naturlag, vilken säger att ett systems entropi (oordning) tenderar att öka snarare än minska. Den har länge och enträget förespråkats av evolutionsteorins motståndare såsom det yttersta hindret för en materialistisk syn på utveckligen. Man missar dock en fundamental del av teorin när man använder den på detta sätt, nämligen det att den gäller slutna system, d.v.s. system där ingenting varken kommer in eller ut. Jorden är inget slutet system utan har kontinuerlig tillgång till ny energi i form av strålning från solen. Den ordning som evolutionen tycks ha skapat motverkas alltså av den fruktansvärda oordning som råder i den infernaliskt glödande fusionsreaktor som är förutsättningen för allt liv. Summa sumarum går universum mot oordning och termodynamikens andra lag står oemotsagd.

Jag är fullt medveten om att det går att förena en religiös världsbild med respekt för vetenskapen. Dock skulle jag vilja påpeka att både Albert Einstein och Stephen Hawking, liksom termodynamikens andra lag, är missbrukade namn i dessa sammanhang. De har båda använt Gud som en metafor, och var/är möjligen deister, men ingen av dem tror på någon form av personlig gud (Einstein skrev till och med en uppsats om saken eftersom han redan under sin livstid flitigt citerades av religionsförespråkare som gärna ville ha honom på sin sida).

Om man, såsom Max Planck, gärna vill kalla naturlagarna för Gud står det en naturligtvis fritt att göra så. Jag, och många med mig, menar dock att detta epitet varken tillför något förklaringsvärde eller något personligt värde, och avstår därför från en sådan panteistisk syn på världen. Möjligen kan man hävda att ”Gud” är bättre än ”naturlagarna” eftersom det går fortare att säga.

Det mest grundläggande missförståndet Åhs ger uttryck för är dock detta att det på något sätt skulle vara ett obligatorium att ha en förklaring på allt. Jag vet inte varför naturlagarna är vad de är, jag vet inte hur universum kom till och jag kan inte redogöra för exakt hur utvecklingen har skett i varje steg från en organism så liten att den inte syns till dagens ofantliga artrikedom. Men okunskap är vetenskapens drivkraft – om vi visste allt skulle vetenskapsmännen inte ha något jobb! En person med en ateistisk världsbild har accepterat att det finns luckor i vår kunskap om världen, och ser fram emot att se hur de så småningom fylls igen allteftersom forskningen fortskrider.

Andra bloggar om: evolution, ateism, intelligent design, termodynamik