The Independent har låtit Richard Dawkins svara på frågor från läsarna. En av de första på sidan är extra intressant eftersom det handlar om Dawkins påstådda intolerans. Han utmålas av många som en sur gammal gubbe som hatar religiösa människor och vill förbjuda religion. De som talar om honom på det här sättet har antingen aldrig läst hans böcker, eller läst dem men inte förstått budskapet.
Så här svarar han på frågan om han inte är lika intolerant som vilken religiös fanatiker som helst:
It would be intolerant if I advocated the banning of religion, but of course I never have. I merely give robust expression to views about the cosmos and morality with which you happen to disagree. You interpret that as ‘intolerance’ because of the weirdly privileged status of religion, which expects to get a free ride and not have to defend itself. If I wrote a book called The Socialist Delusion or The Monetarist Delusion, you would never use a word like intolerance. But The God Delusion sounds automatically intolerant. Why? What’s the difference?
I have a (you might say fanatical) desire for people to use their own minds and make their own choices, based upon publicly available evidence. Religious fanatics want people to switch off their own minds, ignore the evidence, and blindly follow a holy book based upon private ‘revelation’. There is a huge difference.
