Sånt som gör livet värt att leva
I mitt fönster står åtta orkidéer och en av dem ska blomma. Den har jobbat på det i flera veckor. Hela fyra blomstänglar har den nu, och säkert ett femtiotal små blomknoppar som sväller lite mer för var dag som går. Jag väntar med spänning på den dag då första knoppen brister. Det är en Oncidium av sorten "Twinkle", så jag skulle kunna googla och ta reda på hur blommorna ser ut, men det vill jag inte. Blommor är vackrast när de är en överraskning.
Orkidéer är några av de vackraste. Jag tycker särskilt om de små, vid första anblick oansenliga blommorna. De där som man måste kisa lite och luta sig närmre för att se att de faktiskt är blommor, men som sedan när man kommer riktigt nära uppvisar en fantastisk form- och färgrikedom som de större, nästan lite vulgära orkidéerna skriker med.
Den fantastiska variation som uppstått hos blommande växter är lättare att förstå om man lär sig lite om hur blomman är utformad. Det har visat sig att alla blommor har samma beståndsdelar: pistill (honligt "könsorgan"), ståndare (hanligt), petaler (blomblad) och sepaler (ring av blad som omsluter blomknoppen). Pistillen i mitten, de andra i koncentriska ringar. Vissa växter saknar gener för det ena eller det andra, vissa växter har mutationer som repeterar exempelvis petalringen så att man får fyllda blommor, andra har sepaler som är lika färgglada och tjusiga som petalerna. Allt beror på förändringar i det genkomplex som reglerar bildningen av blomknoppen.
En extra intressant sak att ha i åtanke när man funderar på blommors reproduktion är att blommor inte har någon "germ line". Hos djur avsätts några celler tidigt i den embryonala utvecklingen. Dessa celler delar sig inte på väldigt länge utan väntar tills djuret är könsmoget och börjar först då att dela sig och bilda gameter, dvs könsceller. Så här är det inte hos växter; växternas könsceller utvecklas från de celler som råkar befinna sig där blomknoppen ska bildas. Detta innebär att i synnerhet långlivade växter förmodligen i snitt har fler mutationer per könscell än vuxna djur.
Så här sitter jag och väntar spänt på att få se min lilla Oncidium "Twinkle" brista ut i blom. Den kommer inte att lyckas med sin förökning, men det är ett fantastiskt försök. Jag njuter av skådespelet och av de kunskaper jag inhämtat under mina studier som gör mina orkidéer till så mycket mer än söta blommor.
