furiku

Detta blir typ en meta-meta-meta-post. Sebastian Ibstedt skrev nyligen en minst sagt otrevlig artikel om humanismen i Världen Idag, med anledning av Christer Sturmark och Stefan Gustavssons debatt i Göteborg.

Jag har varken haft tid eller ork att skriva någon slags respons på den så jag blev väldigt glad när jag tipsades om att Tor Billgren i bloggen Antigayretorik refererat artikeln under rubriken Vulgära demoniseringar av Humanisterna. Tor skriver bl a:

Återigen får vi ett exempel på att det verkar vara helt omöjligt för vissa kristna att diskutera tro och vetande utan att slänga in Hitler i leken. Jag hade hoppats att Stefan Gustavsson hade lärt ut bättre argument än så i sin ambulerande antihumanist-skola.

Vilket osökt får mig att tänka på Godwins Lag. På många internetfora är det en oskriven regel att när Hitler eller nazisterna tas upp i en diskussion så är den över - oftast för att personen som gjort det helt enkelt har slut på argument. Ur detta perspektiv är det därför egentligen ganska komiskt att detta ständigt dyker upp i debatter om ateism.

Andra bloggar om: humanisterna, världen idag, christer sturmark, hitler, godwin’s law

Idag är jag för trött för att skriva själv, så jag vill rikta allas uppmärksamhet till en utmärkt bloggpost om ateism och kommunism på argumentum ad ignorantiam. Jag hade inte läst den igår, annars hade jag naturligtvis länkat till den redan då. Nihonshu beskriver ypperligt väl varför resonemanget ateism = kommunism = folkmord inte fungerar. Tack för det!

Andra bloggar om: ateism, kommunism

(Ber än en gång om ursäkt för att inlägget kommer en dag för sent…)

Jag har egentligen bara en kommentar angående lördagens debatt i TV. Och egentligen är det snarare en undran: Tror Stanley Sjöberg och Ana Maria Narti på vad de själva säger när de anklagar Humanismen för att vara en totalitär ideologi, att jämföra med kommunismen?

Det är nämligen uppriktigt sagt ett förvirrande påstående. Jag kan i någon mån förstå de som kallar Humanisterna för en sekt, eftersom den mediala bilden av oss för tillfället är väldigt centrerad runt Christer Sturmark. Jag kan också hysa en viss, om än liten, förståelse för de som tycker att ateistisk humanism är en kall, hård livsåskådning som reducerar människovärdet och helt enkelt leder till ångest. Jag håller naturligtvis inte med, men jag kan inse att någon som är fullständigt övertygad om själens existens och livet efter detta kan ha svårt att förlika sig med en mer reduktionistisk livsåskådning. Dylika argument handlar alltså om missförstånd eller oförstånd om vad humanismen egentligen handlar om och står för.

Men när man börjar påstå att den sekulära humanismen är totalitär och samhällsfarlig har jag lite svårt att hänga med. Det framgår rätt tydligt av dokument som Humanisternas idé- och handlingsprogram och IHEUs Amsterdamdeklaration från 2002 att humanismen är en livsåskådning som stöder demokrati, mänskliga rättigheter (inklusive religionsfrihet!), etcetera. Att jämföra detta med Stalin eller Maos ideologier tyder alltså antingen på att man inte har läst på ordentligt, eller att man ljuger.

Andra bloggar om: humanism, christer sturmark, stanley sjöberg, humanisterna, livsåskådning, kommunism

Från Humanisternas hemsida:

Lördagen den 25 november kl 19.00 är det dags för alla humanister att bänka sig framför TV:n och säsongens sista Existens. Då sänds en studiodebatt med Humanisternas ordförande Christer Sturmark som ensam försvarare av en sekulär livssyn. Han möter en rad välkända religösa företrädare som Stanley Sjöberg, Helena Benaouda, Göran Greider, Ana Maria Narti och Lars Gårdfeldt.

Läs mer om programmet på SVT.se. För den som missat det är Göran Greider numera frälst.

Själv sitter jag bredvid Benaouda, bakom Narti. Ber på förhand i ursäkt om jag himlar med ögonen… Jag lovar att jag verkligen försökte låta bli.

Andra bloggar om: humanisterna, christer sturmark, existens, debatt

I mitt fönster står åtta orkidéer och en av dem ska blomma. Den har jobbat på det i flera veckor. Hela fyra blomstänglar har den nu, och säkert ett femtiotal små blomknoppar som sväller lite mer för var dag som går. Jag väntar med spänning på den dag då första knoppen brister. Det är en Oncidium av sorten "Twinkle", så jag skulle kunna googla och ta reda på hur blommorna ser ut, men det vill jag inte. Blommor är vackrast när de är en överraskning.

Orkidéer är några av de vackraste. Jag tycker särskilt om de små, vid första anblick oansenliga blommorna. De där som man måste kisa lite och luta sig närmre för att se att de faktiskt är blommor, men som sedan när man kommer riktigt nära uppvisar en fantastisk form- och färgrikedom som de större, nästan lite vulgära orkidéerna skriker med.

Den fantastiska variation som uppstått hos blommande växter är lättare att förstå om man lär sig lite om hur blomman är utformad. Det har visat sig att alla blommor har samma beståndsdelar: pistill (honligt "könsorgan"), ståndare (hanligt), petaler (blomblad) och sepaler (ring av blad som omsluter blomknoppen). Pistillen i mitten, de andra i koncentriska ringar. Vissa växter saknar gener för det ena eller det andra, vissa växter har mutationer som repeterar exempelvis petalringen så att man får fyllda blommor, andra har sepaler som är lika färgglada och tjusiga som petalerna. Allt beror på förändringar i det genkomplex som reglerar bildningen av blomknoppen.

En extra intressant sak att ha i åtanke när man funderar på blommors reproduktion är att blommor inte har någon "germ line". Hos djur avsätts några celler tidigt i den embryonala utvecklingen. Dessa celler delar sig inte på väldigt länge utan väntar tills djuret är könsmoget och börjar först då att dela sig och bilda gameter, dvs könsceller. Så här är det inte hos växter; växternas könsceller utvecklas från de celler som råkar befinna sig där blomknoppen ska bildas. Detta innebär att i synnerhet långlivade växter förmodligen i snitt har fler mutationer per könscell än vuxna djur.

Så här sitter jag och väntar spänt på att få se min lilla Oncidium "Twinkle" brista ut i blom. Den kommer inte att lyckas med sin förökning, men det är ett fantastiskt försök. Jag njuter av skådespelet och av de kunskaper jag inhämtat under mina studier som gör mina orkidéer till så mycket mer än söta blommor.

Andra bloggar om: biologi, orkidéer, blommor, växter

Det har visat sig att det mänskliga genomet uppvisar mycket större variation mellan individer än man hittills trott. BBC rapporterar att forskare genom nya tekniker nu kan titta på variation på en slags mellannivå - tidigare har man fokuserat på hela kromosomer (som syns under mikroskop) och enskilda baspar. Detta har uppenbarat mycket större skillnader än det tidigare accepterade 0.1% av genomet.

Ur ett evolutionärt perspektiv är detta intressant eftersom det innebär att mutationstakten torde vara högre än vad man hittills räknat med. Motståndare till evolutionsteorin påstår gärna att det inte existerar tillräckligt mycket variation hos någon population för att den faktiskt skulle kunna utvecklas och att mutationer inte sker i tillräckligt stor utsträckning.

Andra bloggar om: DNA, genetik, vetenskap, biologi, evolution

Det pågår en diskussion på Brightsforumet just nu om vad man som icke-troende kan säga till någon som just förlorat en familjemedlem eller vän. En del plattityder föreslogs men jag tror de flesta höll med mig när jag skrev att det enda man egentligen kan göra är att lyssna, inte prata.

Det intressanta är dock att icke-troende människor har den här diskussionen, oroar sig för vad religiösa människor tycker om att man inte tror att deras vän lever vidare i himlen, och så vidare. Hur många religiösa tvekar innan de talar om för en att de ber för ens väns själ? I USA är sådana kommentarer standard och man har inte en tanke på att personen man försöker trösta kanske är ateist.

Människors förhållande till döden är svårt och komplicerat men jag vet inte om det i längden hjälper sorgearbetet att övertyga sig om att man kommer att träffa människan igen "på andra sidan". Om det var sant, om man verkligen tror att allt blir bättre efter döden, skulle man inte behöva känna någon sorg alls. Men det gör man ändå. Och rädd för döden är man.

Ett annat uttryck detta tar är det tröga arbetet för eutanasi. Att människor i livets slutskede inte ska få ha rätten att bestämma över sin egen kropp är befängt, men vi har en sådan dödsfobi i Sverige att man måste åka utomlands om man vill få läkarhjälp att avsluta sitt miserabla liv.

Jag tror människor skulle må bra av att tänka lite på och kanske försöka förlika sig med sin egen förgänglighet. Vi är alla övertygade om att vi finns imorgon också och fortsätter att skjuta upp alla de där viktiga sakerna som vi egentligen skulle vilja göra men inte riktigt har tid till just nu, eller vad för ursäkt man nu använder. Det verkar som om endast människor med en slutgiltig diagnos som vet att de kommer att dö inom en överskådlig framtid klarar av att leva livet nu - inte vänta till imorgon. Resten av oss glömmer ständigt bort att vi alla har samma slutgiltiga diagnos, bara inte lika lätt förutsedd.

Andra bloggar om: döden, religion, livsåskådning, livet, brights

Igår var jag på fjärde och sista kvällsdialogen om Humanism. Det blev en löst styrd diskussion om religionens roll i skolan, politiken, framtiden och meningen med livet. Många intressanta tankar luftades om vitt skilda ämnen. Bland annat talade vi om värdet av musik och lyrik och huruvida man som humanist kan säga sig vara en andlig person. Samt krocken mellan den religiösa kollektivismen och den mer individualistiskt inriktade upplysningsetiken.

Mycket mellanöstern/islam och USA/kristendom blev det dessutom, inte helt konstigt med tanke på hur den problematiken dominerat den internationella scenen ett bra tag. Och, eftersom det mest var lärare i sällskapet, så diskuterade vi hur man ska bekämpa den växande ID-rörelsen.

Kort sagt tycker jag personligen att hela kursen varit väldigt intressant med ett bra upplägg som balanserade Christers "föreläsande" del med frågor och diskussion. Jag hoppas att Humanisterna i framtiden kommer att kunna hålla studiecirklar i liknande format där humanismens idéer kan dryftas och utvecklas.

Andra bloggar om: humanism, christer sturmark, humanisterna, religion

Tänkte bara tipsa om zefrank och hans show. Förutom att han är typ en blandning mellan Eddie Izzard och Wash från Serenity så har han ibland jävligt bra saker att säga. Bland annat har han gjort sig rolig över Intelligent Design, och i den här videon förklarar han varför folk tycker sig ha andliga upplevelser när de trippar.

(För att förstå en del av skämten i den videon bör man se alla avsnitt från början…) 

Andra bloggar om: zefrank, humor, andlighet, droger

För er som vistas i Göteborgstrakten:

Svenska Evangeliska Alliansen kommer under hösten att resa runt i Sverige och informera om Humanisterna. Nu arrangeras dessutom en debatt mellan ordförande för Humanisterna Christer Sturmark och generalsekreteraren för Svenska Evangelisk Alliansen Stefan Gustavsson. /…/ Temat för debatten är: Vad finns det för goda skäl för tron respektive ateism och vilken plats och inflytande bör kristen tro ha i vårt moderna samhälle?

Detta sker alltså i morgon klockan fem i Västra Frölunda Pingstkyrka, Göteborg, inträdet kostar 40kr. Det hela arrangeras av Pingstkyrkan i Billdal och Västra Frölunda samt studieförbundet Bilda. Förhoppningsvis går det sansat till utan pajkastning eller andra barbariska övertalningsmetoder.

Intressant att veta är att studieförbundet Bilda är ett kristet förbund som får pengar av staten i "folkbildnings"syfte. De hjälper alltså Svenska Evangeliska Alliansen att "bemöta utmaningen från humanisterna". Humanisterna får i dagsläget totalt 0kr av staten för någon verksamhet alls. Tre motioner från totalt fem riksdagsmän har dock lagts fram helt nyligen (läs mer på Humanisternas hemsida, en liten bit ned) om att vi bör likställas med andra livsåskådningsorganisationer vad gäller bidrag - rent principiellt borde bidraget till trossamfund förstås avskaffas, men det kommer inte att hända än på ett tag och personligen är jag hellre med och delar på pengarna själv än sitter och surar i ett hörn.

In other news: jag ska sluta blogga på söndagar. Jag behöver åtminstone en ledig dag i veckan och det får helt enkelt bli den sjunde. Skriftcitatskategorin kommer att finnas kvar då jag med största sannolikhet kommer att citera bibeln igen. Eller koranen för den delen. 

Andra bloggar om: debatt, svenska evangeliska alliansen, christer sturmark, stefan gustavsson, statsbidrag, folkbildning