Vikten av att skriva begripligt
En kompis som pluggar filosofi skickade nyligen en disposition/idé till en uppsats om hur en deterministisk syn på tillvaron påverkar människans förmåga till moraliska ställningstaganden. Hon undrade om hennes upplägg verkade okej och jag läste igenom texten.
Långsamt.
Det är nämligen så att alla som pluggar, har pluggat eller på fritiden läser filosofi av någon anledning tvångsmässigt använder sig av ett språk som tar oss vanliga människor evigheter att smälta. (Ja, jag generaliserar. Men vem gör inte det…) På ett forum jag hänger på lite då och då kommer det med jämna mellanrum filosofiintresserade människor och försöker prata om sina favoritämnen. Det slutar alltid med att endast ett fåtal personer deltar i deras trådar, och några av oss endast för att när personen i fråga klagar över bristen på respons klargöra att deras flera tusen ord långa poster säkert är väldigt djupsinniga och välformulerade, problemet är bara att vi inte förstår ett ord av vad som sägs.
Då får man ofta höra att vi inte anstränger oss tillräckligt. Om man vill ha information får man väl jobba lite! Ja kanske det. Men på ett forum där kommunikation ofta sker ganska snabbt förväntar man sig att informationen tillhandahålls i ett mer eller mindre lättillgängligt format - oftast skriver folk ungefär som de pratar.
Och vad jag framförallt inte begriper är varför dessa individer, som verkar så otroligt måna om att förmedla nåt slags budskap, inte anstränger sig mer för att faktiskt FÖRMEDLA. När jag läser något om filosofi kan jag mycket väl slå upp varenda ord och lära mig vad de betyder, men det gör inte att jag nödvändigtvis fattar koncepten själva texten handlar om. Och detta tror jag nog är rätt unikt för filosofi. Om man läser en text om exempelvis celldelning kan man slå upp de konstiga orden och sen är det inte mer med det - naturvetenskap är oftast ganska straightforward på det sättet. Men det funkar inte så med filosofi och det tycks många filosofistuderande fullkomligt glömma bort.
Kanske är det en illa dold elitism som gör att man vägrar släppa sin jargong helt enkelt därför att man tycker om att känna sig smartare än omgivningen. Eller så tror man att kunskap är makt och kunskap definieras då som att kunna prata utan att folk förstår vad man säger…
Hur som helst, jag råkar vara ganska pragmatiskt lagd och när det nu handlar om att förmedla kunskap, att sprida budskap, tycker jag att det är ganska självklart att man anpassar sitt språk till mottagaren. Jag klantar mig ibland själv när jag pratar om biologi, det händer att jag råkar använda ord som "meios" eller "haploid", men jag gör oftast mitt yttersta för att hålla mig på en nivå som alla förstår.
