Häromdagen satt jag i ett väntrum och läste senaste numret av Humanisten (för övrigt ett tjockt och intressant nummer; här har vi en tidning som växer!). Ett par killar satt och snackade filosofi precis intill och en av dem kommenterade tidningen. Vi började snacka om Humanisten, Humanisterna och humanism i allmänhet. Han hade tydligen funderat på att gå med i Humanisterna men i sista stund ändrat sig. Anledningen var tydligen att han inte är humanist.
"Nähä?" sa jag lite förvirrat.
Han förklarade att han är utilitarist, och att han inte tycker att det riktigt överensstämmer med humanismens mer individualistiska inriktning. Jag tänker inte diskutera utilitarism här för det spelar egentligen ingen roll. Min instinktiva reaktion var ändå att jag tyckte att det var en ganska märklig anledning att inte gå med.
Varför ska man gå med i Humanisterna? Jag sköt på det rätt länge själv, blev medlem först i somras (trots att jag haft lite kontakt med Christer Sturmark redan för nåt år sen). Anledningen till att jag till slut gick med var att jag träffat Levi Fragell (före detta ordf i Norska Human-Etisk Forbund samt IHEU) på konferensen jag var på i somras. Vi småpratade lite och han insåg nog hur väldigt kul jag hade där (jag var en av typ tre som hade frågor till nästan varenda talare) för han berättade om konferensen Humanisterna i sammarbete med HEF ska ha i Stockholm i November och uppmuntrade mig att gå med i Humanisterna.
Kort och gott insåg jag då att sekularistisk aktivism är nånting jag tycker är roligt och skulle vilja syssla mer med. Och då insåg jag också att exakt vad jag tyckte om Humanisterna som förbund egentligen inte spelar någon roll. Jag håller ju med förbundet i sakfrågor och eftersom nu Humanisterna är den största föreningen av sitt slag i Sverige – och dessutom på ordentligt uppsving, mycket tack vare Sturmark – är det ju bara logiskt att söka sig till dem om man vill hålla på mer med de här frågorna.
Så jag tycker finstilta filosofiska frågor som om man är utilitarist eller individualist är rätt oväsentligt. Vad spelar det för roll när våra sakfrågor är sånt som att Skatteverket samlar in medlemsavgifter åt trossamfund, religiösa friskolor tillåts existera, kyrkor tycks ha monopol på ceremonier som barnvälkomnande, äktenskap och begravning, etc. Om man vill få nåt gjort är det helt meningslöst att hänga upp sig på enskilda livsåskådningar. För övrigt kan jag säga att de fördomar jag haft om humanister upplöstes i och med mitt inträde i Humanisterna. 
Andra bloggar om: humanism, filosofi, humanisterna
